De vill ha full koll på sitt nätliv

Om man är runt tjugo år är man ung nog att vara infödd i den digitala kulturen – men gammal nog att tänka efter innan man publicerar sig. Vi träffade fyra sådana personer för ett snack om det digitala privatlivet.

Alla fyra är överens: Vi står inför en kulturförändring. Antingen kommer framtidens personaldirektörer att säga ”aha, du har tydligen kräkts på Facebook en gång för femton år sedan, dig kan vi inte anställa” – eller så blir det tvärt om.

– Den som anställer har väl också sådana bilder i bagaget. Och då blir kanske samhället lite tolerantare i stället, säger 21-åriga Sofia Thomasson.

Madelaine Hellborg Lapajne, 22, håller med:

– Samma gäller ju politiker. I framtiden kommer alla att ha haft en gammal Facebook. Då får vi acceptera att politiker är människor, säger hon.

Diskussionen om vad som är rimligt och möjligt att publicera lever i allra högsta grad bland studenter i tjugoårsåldern – inte minst eftersom många har erfarenheter av publiceringar som slagit alldeles fel.

Det som kallas ”Tessas party”, när en tjej skrev att hon skulle ha fest och femtusen pers dök upp, är skräckexemplet nummer ett.

– En publicering kan få förödande konsekvenser om man inte tänker till. Man blir väl mer och mer medveten ju längre man håller på, säger Petter Brattström, 19.

Melker Öhrman, 19, gick på gymnasieskolan Spyken i Lund när en kille publicerade en bild av en kompis som poserade med en soft airgun, ganska snart efter en skolskjutning i Finland.

– Han som publicerade bilden skrev något liknande om sin skola, och det var givetvis bara ett skämt, men polisen stängde skolan och utrymde. Och han som stod och poserade med vapnet visste inte ens att bilden var publicerad när polisen hämtade honom.

Att Facebook är den självklara kanalen för djupt privata besked blir allt vanligare. Alla de fyra har förstås varit med om att få besked om relationer som tar slut via Facebook – person A ”is now single”, står det, bredvid en symbol som föreställer ett brustet hjärta.

– Min storebror blev singel, och det fick jag faktiskt veta på det sättet. Det var lite sådär. Och i somras fick jag veta att en gammal lärare till mig hade dött, säger Sofia Thomasson.

Facebook fungerar på det viset som en extremt lokal nyhetskanal – även om stora internationella nyheter ofta slår igenom den vägen också.

Begränsningar då? De känns rätt självklara: Man ska inte förtala folk. Man ska vårda sitt språk. Man ska inte spamma ner nätet med bilder på söta djur.

– Sedan tycker jag om att ha kontroll över bilder på mig själv. Man kan ställa in sin Facebook så att man måste godkänna att man blir taggad i en bild, och man har ju alltid möjlighet att tagga av sig, säger Melker Öhrman.

Nytt språk, fött i den digitala revolutionen: Att ta bort sitt namn från en bild på Facebook heter från och med nu ”att tagga av sig”.

– En knäpp grej jag gör är att jag låtsas att jag inte vet om saker, fast jag redan har läst om dem på Facebook. Någon berättar något när man träffar dem, och då är det ju pinsamt att säga ”ja jag vet” som värsta stalkern! Det är ju lite mot min vilja att jag har koll, men jag kan ju inte o-veta det heller ... Det känns bara artigast att låta folk berätta när vi ses, säger Sofia Thomasson.

Den sociala nyfikenheten har vi alla – oavsett kanal.

– Ja, även om man kanske inte vill erkänna det. Och så är det väl en bekräftelsegrej också, som gör att man struntar lite i vad som är privat ibland, säger Petter Brattström.

Fyra unga om det digitala livet

Madelaine Hellborg Lapajne

Ålder: 22.

Gör: Pluggar miljövetenskap.

Facebook: Ja, cirka 400 vänner.

Google Plus: Nej. Vad är det för någonting?

LinkedIn: Nej.

Andra sajter: Använder Google, för sökningar och mejl. Lyssnar mycket på musik via Spotify.

Skriver gärna om: Uppdaterar väldigt sällan. När jag gör det så är det musikklipp jag gillar och händelser jag vill tipsa mina vänner om.

Skriver aldrig om: Personliga och privata saker.

Publicerar bilder: Jag gjorde det förr, men inte nu längre. Jag tycker det har en tendens att överanvändas av många. Jag föredrar riktiga fotoalbum.

Pinsammaste publiceringsminne: Jo, det finns väl några från när jag var yngre. Festbilder som inte borde ha blivit offentliga!

Petter Brattström

Ålder: 19.

Gör: Pluggar teoretisk filosofi.

Facebook: Ja, sedan 2007, jag hade precis börjat nian. Många gick med det året, det var väl då det öppnades fullt ut i Sverige tror jag. Nu har jag runt 600 vänner.

Google Plus: Jag finns där, men har varit inne en halv gång.

LinkedIn: Samma där. Jag tänker mig att jag kan ha nytta av det senare, i yrkeslivet.

Andra sajter: Jag rör mig runt ganska mycket och använder standardtjänsterna som alla använder. Det blir tidningar, nyheter, film, lite Twitter ibland.

Skriver gärna om: Om det har hänt något som jag tror att andra kan tycka är roligt, då uppdaterar jag. Jag försöker ligga lite lågt med politiska åsikter och så.

Skriver aldrig om: Ja, det är väl ingen klar gräns, men privata saker tar man det ju lugnare med.

Publicerar bilder: Det gör jag ibland. Oftast från resor eller roliga händelser. Jag tycker det är ett skoj sätt att sprida lite humor och glädje om man har varit med om något kul.

Pinsammaste publiceringsminne: Har tyvärr inte heller något konkret, har väl kanske förträngt dem. En del bilder där man har haft lite ”sviktande moral” finns det ju såklart men det mesta kan jag bjuda på …

Melker Öhrman

Ålder: 19.

Gör: Är ”mellan resor”, jobbar extra på Volvo i Olofström.

Facebook: Ja, sedan fyra år tillbaka kanske. Jag gick med eftersom de flesta av mina kompisar var med.

Google Plus: Jag finns där, men jag är inte aktiv. Jag har inte satt mig in i det. Min umgängeskrets hänger inte där heller.

LinkedIn: Samma där. Jag finns med, men är inte aktiv.

Andra sajter: De vanliga: Spotify, Youtube, Skype. Jag kollar en del streamad sport.

Skriver gärna om: Jag uppdaterar nästan aldrig! Det händer däremot när jag har glömt att logga ut och nån annan gör det åt mig …

Skriver aldrig om: Jag skriver ju inte om mina privata grejer eller någon annans privata grejer.

Publicerar bilder: Ett fåtal kan det bli. Det blir direkt från mobilen, när det har hänt något roligt.

Pinsammaste publiceringsminne: Jag har väl inget konkret så, men jag har väl varit med på en del bilder där man har druckit lite för mycket. Men inget som gör att jag oroar mig för framtiden precis.

Sofia Thomasson

Ålder: 21.

Gör: Pluggar ekonomi.

Facebook: Ja, sedan 2007. Jag skulle till Taiwan ett år och ville ha kontakt med familj och vänner. Nu har jag 550 vänner. Och jag har nyss tagit bort Spotifykopplingen ur mitt flöde, jag bryr mig inte om vad andra lyssnar på för musik.

Google Plus: Nej.

LinkedIn: Nej.

Andra sajter: Skype använder jag jättemycket. Läser dagstidningar och kollar på Youtube.

Skriver gärna om: Om jag ska resa kanske! Jag uppdaterar då och då, absolut inte varje dag.

Skriver aldrig om: Vardagsgrejer. Att jag sitter och äter en macka … Det är rätt enkelt: sånt som jag inte vill läsa om skriver jag inte om själv.

Publicerar bilder: Ja, jag lägger upp bilder ibland, också ofta resebilder. Det blir väl när jag har hittat på något kul som kanske kan vara roligt för någon annan att få del av.

Pinsammaste publiceringsminne: Inget särskilt, mer än att någon annan har uppdaterat åt mig när jag har slarvat och inte loggat ut ordentligt.