Klädd i skjorta och lågskor är 23-årige Johan så långt ifrån den stereotypa bilden av en haschpundare som man kan komma.
– Folk tror att snubbar som röker har slarvigt utseende och lyssnar på rastafari. Men det är inte sant.
Vi träffas i Folkets park en förmiddag. På en uteservering i närheten såg han folk röka joints helt öppet för inte så länge sedan.
– Det blir mer och mer liberalt. Du kan gå förbi någon på stan och det luktar hasch om honom.
Själv började han röka när han gick i ettan på gymnasiet i en skånsk småstad. En äldre kompis bjöd honom på en spliff efter en konsert. På den vägen är det. Ganska snart flyttade han ihop med en annan polare. Vid sidan av skolan jobbade Johan med telefonförsäljning och delade ut tidningar.
– Musiken var vårt gemensamma intresse. Vi skrev, målade, rökte och hade det härligt. Vi var som två pojkar i en sandlåda.
Han gick ut gymnasiet med höga betyg i de estetiska ämnena, men blev inte godkänd i engelska och svenska.
En gång, under en permission från lumpen, ville han handla hasch. Det var slut, så han erbjöds och tackade ja till att köpa kokain. Det var första och sista gången eftersom han ogillade det.
Men det blev en dyrköpt erfarenhet. Polisen spanade på langaren. Först nekade Johan under förhöret, men gav upp när han fick höra bandinspelningen där han med fylleröst gör upp affären.
– Jag och en polare fick samhällstjänst. Det var den bästa sommaren i mitt liv. Vi körde traktor på Öland, rökte joints och drack sangria.
Johan drog vidare till Norge, fick jobb inom klädbranschen och så småningom en chefsposition. Han jobbade natt och dag, sov i butikerna och rökte hela tiden. I samma veva började han känna sig slö, glömde saker, ville mest vara för sig själv.
Efter en konflikt på jobbet drog han till Malmö i början av förra året och fick jobb. När han inte arbetade satt han i sin lägenhet, konstant påtänd. En gång tog han banklån för att ha råd med rökat och hyran.
Johan anser att mer resurser ska satsas på vård istället för att straffa cannabisbrukarna. Och han är kritisk till informationen i skolan. Han ser sig själv som bevis för att hasch inte behöver vara inkörsport till heroin, och säger att det inte är farligare än alkohol för den som röker en eller ett par gånger i månaden.
– Ge kidsen en rättvis bild. Det är jävlig gött att röka. Men samtidigt finns risken att du blir slö, glömmer saker, gör av med en massa pengar som du kan lägga på annat om du gör det dagligen.
I början av sommaren i fjor såg han en annons för Mariahemmet. Han har varit ren sedan dess. På Mariahemmet får han samtalsterapi och tabletter för att minska sin ångest. Hans fokus är nu på att göra sig ett namn inom klädbranschen. Det är ett av skälen till att han vill vara anonym.
– Jag kommer inte att börja igen. Det har tagit alldeles för mycket av mitt liv.