Som liten har man världens bästa mamma och pappa. Känslomässigt känner så gott
som alla barn så, även de som av olika anledning har föräldrar som inte
klarar sin föräldraroll särskilt bra. Men så kommer den smygande:
pinsamheten. Får tio- till elvaåringens kinder att börja hetta. Varför måste
pappa prata så högt och mamma lyssna på så löjlig musik? Varför kan de inte
bara vara vanliga? Normala, som alla andra.
– Det är en väldigt jobbig process. Man älskar ju sina föräldrar och känner
ändå så här. Därför ligger det en sorts skam i det, och en rädsla att andra
kanske inte tycker om dem som man själv älskar, säger Marie Bergström,
lektor i utvecklingspsykologi vid Lunds universitet.
Egentligen handlar det om att bryta sig loss. Skapa en egen identitet och
markera avstånd. Tonåringen söker sig till kompisgruppen som lyssnar på rätt
musik till skillnad från mammas tramsiga, som fattar klädkoderna till
skillnad från pappa, till exempel.
– Innerst inne kanske de inte tycker att föräldrarna är så pinsamma. Men det
ingår som en del i processen att vända sig utåt, ingå i nya grupper och
identiteter. Alla går igenom den här fasen, men en del uttrycker den
tydligare än andra, säger Marie Bergström.
Hon berättar om de egna barnen som vägrade bli hämtade i hennes ljusblå Volvo
240.
– Jag som älskade den. Men det enda jag kunde göra var att tala om att nu är
det den bilen vi har, att jag tycker om den och tycker att den är fräck. Och
så småningom hörde jag dem säga att morsan hämtar i den gamla bilen och så
var det bara så.
På liknande sätt råder Marie Bergström föräldrar att tänka. Inte ge efter och
verkligen inte köpa en ny bil, om man nu alls hade haft den möjligheten.
Utan stå på sig och fortsätta att vara som man vill vara.
– Prata med barnet, motivera varför man har den där bilen, klär sig eller
beter sig som man gör. Det är viktigt att man som förälder markerar att man
inte behöver ge efter utan stå för den man är. På det sättet hjälper man
också barnet att våga vara som han eller hon själv vill vara.
Under gymnasieåren brukar pinsamhetsradarn tappa sikt och mattas av
allteftersom tonåringen står mer och mer på egna ben.
– När beroendet till föräldrarna inte längre är lika stort kan känslan av
pinsamhet övergå till en mer överseende inställning.