”En jul tillsammans är det viktigaste”

MALMÖ. Hemmet är husvagnen. Där kan hon inte bo, inte nu när fuktig vind har tagit sitt vintergrepp om Malmö. Men i år känner Brita Granström, 67, ingen julstress. Hon behöver inte ha ont i magen för att de inte skulle ha någonstans att vara på julafton, varken hon eller hennes 35-årige son.

– Vi ska vara hos min svärdotters mamma, eller kanske hennes mormor, som har en lägenhet i stan. Jag är bjuden dit.

Brita Granström står i den varma fläkten i entrén till Coop på Bulltofta. Den kammade benan blir rufsig i vinddraget.

– Jag har sålt två tidningar så nu har jag köpt med mig mat, säger hon och håller upp påsen.

Det är de hemlösas tidning Faktum hon har sålt. Precis som hon gör alla and­ra arbetsdagar. Detsamma gör hennes son och hans fru. De håller till vid Entrés ingångar, ett par stationer bort med bussen. En vanlig dag åker Brita Granström mellan sin egen arbetsplats och sonens flera gånger. För att se hur det är med honom, ge honom en extra tidning att sälja eller för att bjuda på kaffe när slantarna räcker till.

– Jag ser efter honom, det gör jag. Och han är också mån om sin mor, säger Brita Granström.

I matkassen har hon ett paket frysta grönsaker och bacon. Klockan fyra ska middagen stå färdig hemma hos kompisen på Segevång. Det är en av förutsättningarna för att Brita Granström ska få bo där. Det har gått sex dagar sedan hon flyttade in med sin väska och än så länge har det fungerat.

– Vi får se hur länge hon tycker att jag kan stanna. Det är ju hon som bestämmer, säger Brita Granström.

Innan det är dags för middag beger sig Brita Granström till Entré för andra gången denna dag. Sonen Peter Granström och hans fru Anette Granström står innanför dörrarna bland blinkande julslingor och skyltar med leende tomtar. De hjälps åt att sälja den enda tidning de har kvar.

– Har du inte en till åt mig? frågar Peter Granström när han får syn på sin mamma.

– Ska snälla mamma hjälpa till? Nej, jag har ingen mer. Har du inte 25 kronor att köpa in en ny för då?

– Nej.

– Det är tur att du har din mamma!

Peter och Anette Granström bor tillsammans hemma hos Anettes mamma, i ett av de tre rummen. De gifte sig i höstas och visar fnissigt nyförälskat upp sina vigselringar.

– Jag har lämnat mitt cv på flera ställen nu så det ska snart ordna sig med jobb. Annars får jag börja på Furuboda arbetsmarknad på Nobelvägen har de sagt på arbetsförmedlingen, där hjälper de en att få praktik, säger Peter Granström.

De slår sig ned på kaféet Mormors bageri tillsammans med Brita för en kopp kaffe. Berättar hur de hoppas få en egen lägenhet, en etta. I dag delar Brita sin folkpension med sin son, så att han kan betala hyra till svärmor. Annars är tidningsförsäljningen hans enda inkomst i nuläget.

– Nu ska jag få ihop till en skinka. Svärmor vill att det ska dofta julskinka hemma hos henne den 23:e för det har det aldrig tidigare gjort. Då får man ju fixa det, eller hur?

– Det är alltid mormor som lagar all julmat annars. Hon är klar med den innan man själv ens börjat tänka på den, säger Anette Granström, 24.

– Men jag vet hur man gör för att koka och griljera och sådant, säger Peter.

Doften av skinka. Brita Granström flackar lite med blicken.

– Minns du när jag kom hem från jobbet och du och pappa hade tagit av den, skurit upp skivor till vörtbrödet redan innan julafton! säger hon.

Det var i huset. Innan Brita Granströms man dog. Innan husvagnen blev hemmet. På den tiden när hon fortfarande jobbade som trappstäderska på MKB, innan värken av allt hinkbärande i trappor upp och ned tog knäcken på knäna. När de hade julgran ”som knappt syntes för berget av alla julklappar”. Det är bara fyra år sedan.

– Jag sålde huset i Riseberga, det var för mycket minnen, och köpte en lägenhet i stan. Sedan när det tog slut med Peters tjej flyttade han också dit. Men för ett och halvt år sedan blev det trubbel och vi fick inte bo kvar. De sa en massa saker om räkningarna, men jag vill inte gå in på det. Det var då vi köpte husvagnen.

Från hus till husvagn. Det gick fort. Och snart är det jul igen.

– Det är jobbigt att tänka på allt nu när helgen närmar sig. På hur det var förr. Det var bra tider då. Så är det, säger Brita Granström.

– Men vi håller ihop familjen, firar tillsammans. Det har vi alltid gjort.

Förutom julklapparna, hon ska köpa dem så fort pensionen kommer in på kontot, har hon inget att förbereda. Dagarna fortsätter som vanligt, skillnaden är bara att fler än vanligt stressar omkring med fyllda kassar runt Entré och Coop.

– Själv tycker jag att det viktiga på själva julafton, förutom gemenskapen, är att det är traditionellt. Med skinka, sill och Janssons på julbordet, säger hon.

Mellandagarna känns ofta tyngre. Det var då som maken låg döende på hospis, för fyra år sedan.

– Dödsdagen är den 30:e, så det blir inget festande som förr om åren på nyårsafton direkt, säger Brita Granström och blundar ett kort ögonblick.

– Pappa, han var allt. Han jobbade på McDonald’s och det gjorde jag också. I tolv år. Men när pappa var sjuk sa jag upp mig för att hjälpa mamma att ta hand om honom där hemma, säger Peter Granström.

För något år sedan brukade Brita Granström samla tomburkar på stan för att få ihop extra pengar. Det var Peter som föreslog att de i stället skulle börja sälja Faktum. Nu pratar de om försäljningen som om det vore ett litet familjeföretag.

– Vi hjälps åt. Det känns tryggt. Och vi vet alltid var den andre är och kan hålla koll på varandra, säger Brita Granström.

Kvarteren runt Värnhem kan vara hårda.

– Om mamma ska gå ut sent på kvällen eller så, så följer jag henne alltid. Jag ska göra allt för att hon ska komma på fötter igen. Där hon sover nu kan hon ju inte bo, säger Peter Granström.

Brita Granström ler mot sin son.

– Och om inte ni har fått en etta nästa år så hoppas jag ha fått en. Även om ni kanske inte vill bo i en etta med mor och svärmor, så ska ni ju få egen nyckel. Och så kan vi fira jul där.