MALMÖ. Medelålders kvinna: ”Ibland är det nästan slagsmål här nere."
Man runt tjugo: "Jag kan faktiskt inte förstå hur någon vill ha någon annans
strumpor och kalsonger.”
Kvinna, några och trettio: "Annars tar man ut det på nära och bekanta. Här tar
man ut det på en främling."
När Sydsvenskan tar tempen på en tvättstuga av stor modell mitt i Malmö har
alla något att berätta. Om stölder, obekväma möten och verbala fajter.
Redan strax före sju på morgonen är Amira Burek på plats. Hon håller hårt på
sina rutiner.
– Jag har samma tid varje vecka.
Hon sitter med tidningen i det kalla tvättstugeljuset och vaktar sin tvätt
under de följande timmarna. Folk tvingas göra det i den här tvättstugan. Ett
helt kvarter med hundratals hyresrätter ska samsas om tolv maskiner. Varav
minst en ser ut att vara ur funktion. Anonymiteten möjliggör för ett
beteende som inte skulle vara okej på särskilt många andra platser. Vi kan
kalla det bristande respekt.
På ett anslag i stugan står: "Bokad tvättid får inte nyttjas av annan
hyresgäst". Alltså får man inte överta en annans tid ens när det har gått en
timme. Det skiter folk fullkomligt i, berättar Monica Ivars som har kommit
hit direkt från nattjobbet på Sturups flygplats.
– Jag är alltid här tio minuter tidigare så att ingen ska ta min tid. Det
retar mig. Det är ett nonchalant uppträdande, att någon annans tid skulle
vara viktigare än min.
Senare möter vi Mattias Ronnelin. Han är av samma uppfattning.
– Det är mycket krig om tiderna. Det är jättesurt att komma hit en kvart efter
den bokade tiden och så har någon snott den.
Så är det inte bara i just den här tvättstugan. Tvättiderna är det vanligaste
vi svenskar bråkar om i tvättstugan, fastslog en undersökning som
Hyresgästföreningens tidning Hem&Hyra gjorde för två år sedan. Fastän det
borde vara det mest självklara och reglerade.
– Ingen verkar veta vad som egentligen gäller. Något måste ju vara fel om man
ockuperar tre torktumlare. Det som retar mig absolut mest är folk som låser
sina maskiner eller tumlare. Ibland står det 2-3 maskiner som inte används,
säger Monica Ivars medan hon tar ut allt sitt blöta ur en maskin.
Låsta maskiner, ja. I den här stugan har varje tvättmaskin försetts med en
kedja. Hyresgästen tar med sitt eget hänglås. Ett effektivt sätt att hålla
klåfingriga grannar borta. För det är inte bara tider som stjäls utan även
kläderna. Det verkar ha nått hyresvärden också.
– Jag vet att flera har varit med om det här, säger Amira Burek från sin
tidning.
Här tycks anarki råda. Monica Ivars har till och med börjat ana någon form av
sammansvärjning.
– En gång såg jag en liten tant som kom med två vagnar tvätt och fyllde upp
överallt, som ett system. En annan dag var här fullt med pensionärer. Fem
tanter som stod och manglade. Det är nog någon maffia tror jag.
Tvättstugan är en rätt märklig social mötesplats. Dit går folk med sin
smutstvätt, det allra intimaste. Att anpassa sig till andra kan då kännas
svårt. Cecilia Henning som är docent i socialt arbete vid Hälsohögskolan i
Jönköping kallar den för en halvprivat zon.
– Det är inte hemma, men heller inte offentlig miljö. Man känner att det är
ens revir och därför är man känslig för hur folk beter sig, säger hon.
Hon har forskat på grannrelationer och har märkt att tvättstugan är ett ställe
där man känner sig särskilt utsatt.
– Man är ju tvungen att gå dit. Det är inte så många platser där man
konfronteras på det sättet. När man är där vill man tvätta i lugn och ro och
känna sig trygg. Stora tvättstugor med mycket folk är såklart känsligare än
små där alla känner varandra. Människor blir ofta stressade med att boka och
passa tider och då är det lätt att man ryker ihop.
Monica Ivars ryker ihop ibland. Hon berättar det med ett leende, skamligt och
roat på samma gång.
– Jag måste erkänna att det finns tillfällen när jag eldar upp mig, om det är
jobbigt på jobbet till exempel. Om någon skulle ta min tid, då skulle de få.
Då använder jag mig av sakliga argument för att sätta dit dem.
Som om tvättstugan är en plats där det känns naturligt att ta ut sina
aggressioner. De inre fröknarna och brorsorna Duktig får plötsligt fritt
utlopp för sina moraltal.
– Jag tror inte att folk tolererar misstag i tvättstugan. "Ta bort luddet och
gå inte över fem minuter!" Här tillåts inga misstag. Det är som en särskild
zon, säger Monica Ivars.
Klockan är 8:27.
– Dagens första irritationsmoment, säger Monica Ivars och pekar på vitt ludd i
en av tumlarna. Luddet – en annan vanlig konflikt i de svenska
tvättstugorna.
Oavsett vad bristen ligger i så brukar Monica Ivars konfrontera syndaren
direkt.
– Senast hade jag hätska diskussioner med en kille som blev till mildare
kommentarer och plötsligt står vi och pratar om min Metallica-t-shirt.
Så kan det gå. Dispyten blir till trivsamt samtal. Om vi bara vågar stå öga
mot öga. Risken är ju annars att vi väljer anonymiteten. Den fega arga
lappen.
– Det är ju obehagligt att gå i närkamp med grannen. Svensken är lite
konflikträdd brukar man hävda. Man vill inte släppa dem för nära, säger
Cecilia Henning, hon som forskar om hur grannar beter sig mot varandra.
På de här gula väggarna i tvättstugan mitt i city får lapparna aldrig hänga
kvar. Konfrontationen vinner.
Just den här tvättstugan bjuder inte på någon kul miljö. Ljuset är dämpat och
ångestframkallande. Bänkar och bord ser ut att vara ett gammalt utemöblemang
som bara dragits in. Inte upplagt för trevliga sociala sessioner. Ändå
skulle tvättstugan kunna vara en gjuten mötesplats grannar emellan. Istället
för krig: en sorts spontan kaffestuga. Det önskar i alla fall Amira Burek
som tillbringar ett par timmar i veckan här.
– Jag tycker att man borde umgås mer men alla jobbar och har inte tid. De enda
människor jag känner här i kvarteret är från tvättstugan.
För Monica Ivars är detta att behöva tvätta i grupp mer ett nödvändigt ont.
Hon tror inte att vänskaper kan spira bland manglande och underklädestvätt.
– När det blir för privat blir det för mycket. Att bli kompis i en tvättstuga,
det är för mycket wildcard för mig.