I slutet av 2010 hade födelsemärket börjat växa och ändrat färg. Då tänkte Carolina Nilsson att hon borde gå till vårdcentralen och kolla det. Men hon drog sig för det.
– Jag är inte precis den som springer ner dörrarna där. De vill inte heller att man söker i onödan.
Några månader in på nästa år bestämde hon sig i alla fall för att gå dit. Det var svårt att blunda för att det välbekanta födelsemärket inte såg ut som det brukade.
Hon kom till en allmänläkare som specialiserat sig på patienter med misstänkt hudcancer.
– Hon tog bort mitt märke direkt och skickade till analys. Då blev jag jätteorolig och under de två veckor jag väntade på besked läste jag allt jag kom över om malignt melanom.
När beskedet kom bekräftades hennes farhågor. Hon hade fått malignt melanom.
– Jag var chockad. Inte kunde jag få en sådan sjukdom, inte mitt i livet. Vi har tre små barn, det yngsta var bara tio månader. Min sambo var föräldraledig, jag läste till jurist i Lund.
– Så föll allting.
Ett par veckor senare gjordes en ny operation, på Helsingborgs lasarett, där mer vävnad togs bort för att ge säker marginal till melanomet.
– Min läkare där var jätteduktig. Hon tog sig tid och hon bekräftade min oro.
Hon förklarade allt och gick igenom huden på hela kroppen.
Tre månader senare togs ett märke på ryggen bort. Det var friskt men Carolina Nilsson hade oroat sig för det. Hela kroppen undersöktes igen. I slutet av 2011 gjordes en ny kontroll och i april i år en sista koll.
Sjukdomen är borta men Carolina Nilsson är förändrad.
– Det tog ett halvår innan jag var på banan igen men jag skulle inte vilja vara utan den erfarenhet jag har gjort. Jag sätter större värde på livet nu.
När hon rannsakar sitt minne kan hon inte komma ihåg att hon har legat och pressat för att få den finaste solbrännan.
– Jag hade inte tid, jag fick mitt första barn när jag var 17 år, berättar hon.
Solarium har hon prövat någon enstaka gång men det var ingen hit.
– Däremot har jag bott hela mitt liv i Nyhamnsläge och har praktiskt taget vuxit upp på stranden. Det var väl inte så noga med solskydd när jag var liten. Jag minns inte mig själv men jag minns att min lillebror var väldigt brun, fast han var för liten för att exponeras för sol.
– Sedan jag fick barn har jag nog slarvat med att smörja in mig själv. Barnen kom först.
Nu är Carolina Nilsson mycket noga med att undvika stark sol både för egen del och för familjens.
– För tio år sedan låg vi hela dagen på stranden. Nu går vi ner ett par timmar och badar och sedan hem igen. Vi har ett parasoll och den yngsta har en baddräkt som skyddar mot UV-strålar.
Bland släktingarna har hon blivit något av missionär för att kolla födelsemärken regelbundet.
– Jag är väl inte poppis på vårdcentralen, jag får intrycket att de helst vill att människor ska hålla sig därifrån. Men jag tycker att man måste stå på sig. Malignt melanom är en allvarlig sjukdom men den behöver inte leda till döden.
Hur gick det med studierna?
– Bra, vi hade inga stora tentor den terminen. Nu har jag gjort den sista tentan för den här terminen och är ledig till september.
Carolina Nilsson förstår inte ungdomar som driver sig själva och varandra till skadliga solbrännor.
– Det känns väldigt o- tidsenligt, som 80-tal. Det är inte status att vara så brun längre.