LUND. – Det är inte bara ekonomiskt etablerade som påverkas av att leva i ett konsumtionspräglat samhälle. För dem som saknar jobb kan till och med konsumtionen bli viktigare än för andra för att visa att man är med på banan. Särskilt viktigt blir det för föräldrar, säger Torbjörn Hjort, som forskar om den fattige som konsument på Socialhögskolan i Lund.
Konsumtionens betydelse som markör för hur vi uppfattar oss själva och bedömer varandra har ökat under senare år. Ändå har det forskats lite om hur detta påverkar fattiga. För personer som befinner sig i fattigdom, och i synnerhet för föräldrar, upplevs konsumtion som visar att familjen är som alla andra som oerhört betydelsefull, menar Torbjörn Hjort.
Men pengarna räcker inte till både och. Antingen får man vara en god fattig som vänder och vrider på kronorna och bara köper det allra viktigaste eller så köper man den där spelkonsolen till dottern som gör att hon känner sig som sina klasskamrater, men har inte pengar till materiella nödvändigheter.
– Föräldrar beskriver att de hamnar i en rävsax. Hur de än prioriterar får de kritik från olika håll. Vi förväntar oss att de både ska delta och stå utanför.
Den moraliserande synen på människor som saknar egna eller goda inkomster är stor, menar Torbjörn Hjort.
– Fattigas konsumtion sticker i ögonen på många. De ska inte ha råd med märkesdojor. Man förfasar sig över att de är oansvariga som tar kreditlån för att shoppa. Men man kan fråga sig om det verkligen är den fattiges roll att hålla nere konsumtionshetsen i samhället. Som det ser ut i dag är det dessutom lättare att bli insläppt på kreditmarknaden än på arbetsmarknaden.
Han berättar om föräldrar som äter annan och billigare mat än den de ger till barnen. Hur sonens skor eller dotterns mobil prioriteras på bekostnad av dem själva. De försakar tandläkarbesök och mediciner och tar snabba kreditlån. Allt för att kunna konsumera de där prylarna som känns nödvändiga för att hänga med socialt.
– Ofta gör föräldrarna allt för att fattigdomen inte ska synas utåt. Det är fortfarande en stor skam.
Just för att det är så viktigt att dölja den skamfyllda fattigdomen syns den inte alltid så tydligt. Till skillnad från förr menar Torbjörn Hjort dessutom att rapporter om de ökande klyftorna inte får något genomslag hos gemene man.
– Allmänhetens förståelse verkar ha minskat. I dag tycks människor överlag vara mindre bekymrade över klyftorna och för upptagna med att klamra sig fast vid vad de själva har och har uppnått för att bry sig.