MALMÖ. Bussturen till Ullared blev vändpunkten. Femtio svensksomalier samlade
i en buss från Rosengård till lågprisvaruhuset, i över två timmar. Det var
precis vad Yassin Ekdahl, landets första psykolog med somalisk bakgrund,
önskade.
– Jag frågade hur många som mår dåligt. Ingen svarade. Sedan hur många som
inte kan sova, som har svårt att få stopp på malande tankar, som lätt blir
arga och rädda när de hör oväntade ljud. Nästan alla kände igen sig. Vet ni
varför? frågade jag. Ingen kunde svara.
Varje år kommer tusentals krigsdrabbade människor till Sverige från Somalia,
en del av dem till Malmö. De har överlevt i ett land som inte haft någon
fungerande regim på snart tjugo år, som är ett av världens absolut
fattigaste. Många har sett sina nära dödas, vissa har själva dödat. Alla vet
hur skräck känns inpå bara huden. Men få skulle tänka tanken att söka
psykologisk hjälp.
– Lite förenklat kan man säga att psykiska problem betyder att man är galen.
Det är väldigt stigmatiserande, säger Yassin Ekdahl.
Han förklarar: Det somaliska språket har inte ord för psykiska symptom. Den
kulturella synen är, liksom i en del andra länder, att psykisk ohälsa kommer
utifrån, den har en yttre orsak. Det kan handla om att man inte har tagit
väl hand om sina föräldrar, att man har missbrukat pengar eller makt. Om
onda ögat, förhäxningar eller att någon har gjort en besatt. Den drabbade
råds oftast att vända sig till en imam eller medicinman.
– Därför har det varit svårt att nå ut till den somaliska gruppen. Det räcker
inte att skicka ut ett brev precis, utan jag har varit tvungen att uppfinna
nya sätt.
Yassin Ekdahl jobbar på Röda Korsets behandlingscenter i Malmö i ett team för
traumabehandling. Sedan han började i höstas har de tagit emot runt tjugofem
somalier, mot tidigare bara några enstaka.
Parallellt jobbar han med uppsökande verksamhet, då anställd av Malmö stad.
Som ett sätt att sänka tröskeln flyttade han tidigt en del av mottagningen
till Somalilandföreningens källarlokal på Rosengård. Han började också hålla
föreläsningar, den mest välbesökta var bussturen till Ullared.
– När jag hade börjat beskriva symptom som folk kände igen där i bussen,
slutade aldrig frågorna komma: Är jag sjuk? Håller jag på att bli galen?
För Yassin Ekdahl handlar det inledande arbetet om kunskap kring den
västerländska, psykologiska synen på ohälsa. Om att göra upp med rädsla och
fördomar, som att läkarbesök är detsamma som sprutor och farliga tabletter
och förklara vad som menas med oro, depression, ångest och tvångssymptom. Om
synen på kriser, sorgeprocesser och trauman.
– Jag försöker förklara och måla upp känslorna och symptomen. Och sätta ord på
dem. På det sättet överbryggar jag de kulturella skillnaderna.
Ibland använder han berättelser, ibland en sång. Det somaliska språket är
poetiskt, fullt av liknelser.
– Till nästa vecka har jag exempelvis gett en grupp kvinnor i uppgift att
hitta en somalisk dikt som de känner beskriver deras känslor.
Själv kom Yassin Ekdahl ensam till Sverige som sextonåring, för tjugo år
sedan. Hans bakgrund har varit en av nycklarna till att fler och fler av
hans landsmän nu vågar söka hjälp, en dörröppnare. Inte lika mycket nu, när
ryktet redan fått fart, som från början då förmågan att vinna förtroende och
överbrygga rädslan för vården var helt avgörande.
Än så länge är det nästan uteslutande kvinnor i den somaliska gruppen som har
sökt sig till mottagningen.
– Jag kommer från en machokultur. Män ska bita ihop och inte klaga. Men många
lider av statusförluster och vacklande självkänsla, utöver allt de redan har
med sig sedan innan, säger Yassin Ekdahl.
Dörröppnare. Yassin Ekdahl har fått uppfinna nya sätt att nå ut
till den somaliska gruppen. Det somaliska språket har inte ord för psykiska
besvär, förklarar han.