Forskning ett sätt att mota fördomarna

Inpå Livet.
Veckan före mens är helt okej för de allra flesta. Men det finns en grupp kvinnor som hamnar i en så djup PMS-svacka att de har svårt att klara vardagen. Vad beror det på? Och vad kan hjälpa?

1. Missförstånd.

För gynekologer är svår PMS, eller PMDS som det också kallas, ett välkänt begrepp. Men bland allmänheten förekommer både missuppfattningar och fördomar.

– Den största missuppfattningen är att det är något normalt, säger Inger Sundström-Poromaa, professor i gynekologi vid Uppsala universitet.

– Det är ju så med allt som rör vårt psyke att det finns en glidande skala mellan vad som är normalt och vad som är sjukligt, och det gäller även PMDS. 90 procent av alla kvinnor känner av sin menscykel, 50 procent skulle säga att de har PMS. Då tänker man på allt som har med menscykeln att göra. Men när jag pratar om PMDS handlar det om kvinnor som har övervägande psykiska symptom som har nått en sådan nivå i deras liv att den är svår att hantera.

Per Ekström är överläkare på kvinnokliniken vid Skånes universitetssjukhus (Sus) i Malmö:

– Vad som kallas sjukdom kan man alltid diskutera. I grunden är det hormonellt betingat, men det är inte ett normaltillstånd att må på det sättet. Jag har träffat många kvinnor som verkligen mår jättedåligt, som bara vill dra täcket över sig.

2. Varför drabbas vissa kvinnor?

Erika Timby, doktorand i gynekologi, ingår i en forskargrupp i Umeå som håller på att försöka kartlägga sambanden:

– Tyvärr har jag inte kommit fram till vad som exakt orsakar PMS. Det jag kommit fram till är att kvinnor med svår PMS har en annan känslighet för en nedbrytningsprodukt från gulkroppshormon över menstruationscykeln jämfört med kvinnor utan PMS.

Kruxet är att samma hormonnivå har olika effekt på olika kvinnor. Man vet alltså inte hur sambanden ser ut.

– Det finns studier som talar för att olika signalsubstanssystem i hjärnan är involverade, bland annat serotoninsystemet och GABA-systemet som jag tittat på, säger Erika Timby.

3. Vad kan hjälpa?

Barnmorska Kathrine Peiper, kvinnokliniken vid Sus i Lund:

– Det finns kombinerade p-piller – de östrogendominanta sorterna – som är bättre än andra. Sedan handlar det om hur man lever sitt liv. Besvären minskar om man motionerar regelbundet, sover tillräckligt och undviker stress. Det pratar vi dagligen med våra patienter om. Känner man att det inte är tillräckligt finns medicinsk behandling med SSRI-preparat [antidepressiva, red:s anmärkning] som läkare skriver ut.

Inger Sundström-Poromaa:

– Antidepressiva läkemedel är förstahandsbehandlingen för dem som har så svåra besvär att de söker läkare. Det är oerhört väl belagt att de hjälper, jag tror det finns 35 studier. Vi vet också att behandlingar som tar bort ägglossningen, till exempel vissa hormon- sprutor, kan hjälpa. Vissa p-piller har visat sig fungera.

Per Ekström:

– När behandling med antidepressiva kom för tio-femton år sedan såg man kliniskt att effekterna blev bra. Det blev väldigt stor skillnad. Tidigare ordinerade man p-piller eller annan hormonell behandling.

Förskrivningen av antidepressiva har ökat kraftigt. Finns det risker med att det blivit en etablerad behandling mot svår PMS?

Inger Sundström-Poromaa:

– Man vet inte hur stor andel kvinnor som har svåra PMS-besvär som får antidepressiva. Men min gissning är att de är relativt få. Kvinnor är till sin läggning skeptiska till medicinsk behandling. Min uppfattning är att de flesta kvinnor inte provar SSRI förrän de har uttömt alla andra möjligheter. De hormonella behandlingarna är mycket dyrare och är behäftade med andra biverkningar.

Per Ekström:

– Jag tror inte att läkemedel måste till i alla möjliga och omöjliga situationer. På tio år har användandet av SSRI-preparat ökat jättemycket – kan det verkligen vara vettigt? Men jag kan inte riktigt koppla ihop ökningen med den grupp kvinnor som verkligen har svåra PMS-besvär. För dem är SSRI ett alternativ som kan få tillvaron att lyfta, en liten språngbräda som kanske ger möjlighet att ta tag i andra saker. Jämför man med vanlig depressionsbehandling är den totala dosen väldigt mycket lägre och man äter tabletterna i högst tio dagar. Man ser oerhört lite negativa effekter.

– Men alla kvinnor vill inte ha medicinsk behandling. Då kan man söka andra vägar. Man kan minska mängden fett och socker i kosten, och jag vet flera patienter som prövat akupunktur. Men det är lite svårare att värdera det.

Fram tills nyligen fanns inget SSRI-preparat med indikationen PMDS, men i höstas godkändes läkemedelsbolaget Lundbecks PMDS-medicin Premalex.

Inger Sundström-Poromaa:

– Otroligt bra att det finns ett antidepressivt läkemedel som faktiskt har indikationen PMDS. Tidigare har SSRI-förskrivning endast kunnat göras utan indikation i FASS.

Per Ekström:

– De tar tre gånger så mycket pengar för det här nya preparatet fast det är precis samma grej som vi har skrivit ut tidigare. Det känns lite konstigt. Jag skriver inte ut Lundbecks preparat, jag väljer de som jag har erfarenhet av sedan tidigare.

4. Vilka kvinnor drabbas av PMDS?

Kathrine Peiper:

– Den vanligaste kvinnan som kommer till oss är 35–36 år och har barn. Många har haft PMS hela tiden, men med små barn eller tonåringar hemma blir det besvärligare. Mannen eller barnen kanske har sagt att man bör söka hjälp.

Inger Sundström-Poromaa:

– Min uppfattning är att det är alla grupper av kvinnor. Det finns en viss ärftlighet i känsligheten mot hormoner.

5. Vart bör kvinnor med svår PMS vända sig för att få vård? Till gynekologen, allmänläkaren eller kanske en psykiater eller psykolog?

Per Ekström:

– Primärvården borde ta hand om detta i första hand. Det är visserligen kopplat till menstruationscykeln, men det är ingen gynekologisk sjukdom. Behandlingen är inte komplicerad eller farlig.

– Helhetssynen på kvinnan är viktig, och det är ju det perspektivet som allmänläkaren ska ha. I Malmö finns förhållandevis många privatpraktiserande gynekologer – man går till ”sin gynekolog”.

– Det har skapat en kultur av att man inte går till sin allmänläkare och pratar om sin menstruation. Men det skulle inte behöva vara så.

Gaba, gammaaminosmörsyra, den viktigaste av de hämmande neurotransmittorerna i centrala nervsystemet.

Symptom på PMDS

För diagnosen PMDS (premenstruellt dysforiskt syndrom) ska fem eller fler av följande symptom uppfyllas, och minst ett av de fyra första.

1. En tydlig depressionskänsla, hopplöshetskänslor, känna sig värdelös.

2. Ångest, spänning, oro.

3. Humörsvängningar.

4. Ihållande ilska och irritation, fler konflikter.

5. Minskad lust för vanliga aktiviteter.

6. Koncentrationssvårigheter.

7. Brist på energi.

8. Förändrad aptit.

9. Sömnstörningar.

10. Känsla av att inte ha kontroll.

11. Fysiska symtom (till exempel ömma bröst, uppsvälldhet.)

Symptomen ska:

Komma före mens och vara borta veckan efter mens.

Påverka arbete, skolgång, vanliga aktiviteter eller relationen.

Inte vara en försämring av något annat problem.

Återkomma minst två menscykler i rad för diagnos.

På åttiotalet gjorde Peter Löwenhielm, professor emeritus i rättsmedicin i Lund, en uppmärksammad undersökning där han konstaterade ett samband mellan kvinnors självmord och menscykel. Risken för självmord var större före mens.

Kvinnor som provat antidepressiva som behandling mot PMDS berättar.

Jag har träffat många kvinn or som verkligen mår jättedåligt, som ba ra vill dra täcket ö ver sig,” säger Per Ekström, gynekolog och överläkare på kvinnokliniken i Malmö.

25 läsare har reagerat på denna artikel.

36% är glada"

4% är likgiltiga"

36% är nyfikna

24% är arga


Hur reagerar du på "Forskning ett sätt att mota fördomarna"?

Författare: Elin Fjellman Jaderup
Publicerad 22 februari 2012 23.30
Uppdaterad 22 februari 2012 23.30

Inpå Livet
Läsarpulsen
Bloggar
Toppnyheterna just nu