Fröet grodde sent i livet

Inpå Livet.
Kallelsen kan finnas där från barnsben eller bli tydlig först hos livscoachen. Men glädjen i att hjälpa andra förenar.Annika Henningsson var sökaren som hade svårt att komma till ro. Efter femton år som frisör bytte hon saxen mot Bibeln och blev präst. Sedan i somras jobbar hon i Kirsebergs församling i Malmö.

KIRSEBERG. Kallelsen kom inte i form av en brinnande buske som sade ”du är min utvalde” eller någon annan tydlig uppenbarelse, som hon först hade trott. Istället var det en process Annika Henningsson gick igenom under flera år.

– Så här i efterhand kan jag tycka att kallet var ganska tydligt, men jag hade nog förväntat mig något annat. Framförallt var det genom mötet med andra människor som jag upplevde att Gud talade till mig.

Uppvuxen på den västgötska landsbygden fick hon ingen tydligt kristen uppfostran. Visserligen deltog hon i kyrkans barntimme, kören och scouterna, men det var sådant man gjorde i ett litet samhälle, utan att reflektera särskilt mycket kring tron. Efter skolåren blev hon lärling på en frisersalong, anställdes och blev så småningom egen företagare.

Även om hon trivdes med jobbet var det något som gnagde. Hon började läsa böcker om andlighet och fick kontakt med en livscoach som sådde ett frö genom att säga: ”Du kanske ska läsa till präst.”

– Jag förstod inte vad hon menade. Mina fördomar sa mig att en präst var en präktig, felfri och from människa, och jag passade inte in i den bilden.

Svensk a kyrkans grundkurs fick henne att ändra sig. Efter en retreat – ett veckoslut för reflektion och eftertanke då deltagarna snarare skulle lyssna än tala till varandra – insåg hon att det här var helt rätt för henne.

– Det var som att jag hade passerat nålsögat och kommit ut på andra sidan. Därefter tvivlade jag aldrig.

Annika Henningsson talar om ett inre och ett yttre kall. Det inre kallet är hennes egen övertygelse. Det yttre var den prövning som hon var tvungen att genomgå något år in på sin utbildning, där biskop, psykologer, domkapitel och andra skulle bedöma hennes lämplighet för prästyrket.

– Jag vilar i tryggheten att ha fått mitt kall bekräftat – att både jag själv och andra har sagt ja till mitt yrkesval.

Att bli präst ä r en stor omställning. Man bör leva som man lär, menar hon, men samtidigt är prästen också människa, med fel och brister som alla andra. Det kan vara svårt att driva frågor som lön och and­ra villkor för ett yrke som är så starkt förknippat med att vara kallad.

– Man gör mycket mer arbete utöver det som man får lön för, samtidigt som man får så oändligt mycket tillbaka som inte går att värdera i pengar. Präst är ett yrke som alltid kräver viss beredskap.

Som frisör fick Annika Henningsson ta del av många människors ­livs­öden, en erfarenhet hon bär med sig i det nya yrket.

– Människor längtar efter att få prata och bli sedda. Det finns inte så många forum i samhället där man kan få vara den man är och där tror jag kyrkan spelar en viktig roll. I mitt möte med människor är min förhoppning att de kan få ana Gud, i det enkla, i lyssnandet och förståelsen.

Författare: Ellinor Bengtsson
Publicerad 11 januari 2012 08.17
Uppdaterad 11 januari 2012 08.17

Inpå Livet
Läsarpulsen
Bloggar
Toppnyheterna just nu