LUND.. I vardagsrummet hemma hos Siv Medborg står kaffekopparna framdukade. I soffan bredvid henne sitter Ilse Hougen och tittar på fotografier från förr.
Så långt tillbaka som Ilse kan minnas har hon haft kort hår. När Siv var yngre hade hon alltid page. På somrarna brukade hon ha en kortare frisyr och som småbarnsförälder klippte hon sig kort för att spara tid.
– Jag har aldrig experimenterat med färger, inte förrän nu har jag blivit tvungen att sätta lite färg, säger Siv Medborg.
– Det gjorde inte jag heller som ung. Men ett äldre hår kräver lite mer, det är inte så vackert som ett ungt hår. Det är tunnare och risigare, säger Ilse Hougen.
Att se bra ut i håret har alltid varit viktigt för båda.
– Det betyder så mycket för hälsan och välbefinnandet. Om jag har en dålig dag men tittar i spegeln och ser att jag har en fin frisyr mår jag bättre, säger Siv Medborg.
– Även om jag inte träffar så många människor längre är det viktigt, säger Ilse Hougen.
Både Ilse och Siv är änkor och de minns hur deras hår förändrades i samband med att deras män gick bort.
– Först gick min make bort, sedan min mor. Jag jobbade heltid och det blev för mycket. Jag mådde inte bra och det visade sig direkt i håret. Det var inget liv i det längre, säger Siv Medborg.
Även om håret blivit tunnare än förr är de tacksamma över att de inte tappat så mycket hår, som många andra äldre gör.
– Jag hade blivit förtvivlad om jag tappade håret, säger Ilse Hougen.
Men allting är relativt. Att med åldern förlora rörligheten och den mentala kraften hade varit värre, menar de.
– Men även om jag hade blivit invalid och sängliggande hade jag gärna velat ha hjälp med att få någorlunda frisyr, säger Siv Medborg.
För Ilse Hougen är bekvämligheten det viktigaste. Hon är nöjd med sin frisyr och trivs med sig själv. Hon bryr sig inte om vad andra tycker om hennes utseende. När hon missade tiden hos frisören senast var hon inte rädd för att själv ta saxen och finputsa frisyren.
Det hade Siv Medborg aldrig vågat.
– Då hade jag fått bannor av min frisör. Jag går regelbundet och klipper mig var femte vecka. En fin frisyr är som en välskött trädgård, man måste lägga ner tid på den och då får bekvämligheten ibland stå åt sidan, säger hon.
Att bli gråhårig är inget kvinnorna ser tillbaka på med vånda. De förväntade sig att håret skulle förändras, men samtidigt har det alltid varit självklart för dem att dölja det grå med lite färg.
– Att få grått hår har med det naturliga åldrandet att göra och livets förgänglighet. Ögon, muskler och huden går inte att ordna på samma sätt som håret. Kroppen kan du inte råda över på samma sätt, men håret kan du i alla fall göra något åt, säger Ilse Hougen.
– Förr var äldre kvinnor alltid gråa, kanske den dagen kommer för mig också. Men just nu trivs jag med att ha den färg på håret som jag alltid har haft. Jag vet en hel del kvinnor som inte vill visa sitt åldrande hår. Jag hade tidigare en kollega som var väldigt elegant och som alltid bar peruk vid officiella sammanhang. Jag tror att det är vanligare än vad man tror, säger Siv Medborg.
Samtidigt som Ilse Hougen och Siv Medborg själva inte vill ha grått hår, tycker de att det kan vara väldigt vackert på andra kvinnor.
– Jag har en granne som har grått hår och hon är jättesnygg i det, men det handlar om personlig smak. Jag tror inte att jag hade passat i det, säger Ilse Hougen.
– Min mor var rödhårig och färgade sitt hår, men under hennes tio sista år lät hon håret vara och då fick hon ett vackert silvergrått hår, säger Siv Medborg.