MALMÖ. Jan Kjellström har ingått ett nyårslöfte med sig själv. Det är att
försöka ägna en stund varje dag åt meditation. Men det är lättare sagt än
gjort.
– Det är svårt att hitta platser och ögonblick när det funkar. Särskilt när
man är småbarnsförälder och jobbar mycket. Men jag ska verkligen försöka.
Det är måndag förmiddag och Eriksfälts kyrka i Malmö är folktom. Jan
Kjellström snörar av sig skorna och ställer dem åt sidan. Så brer han ut en
liten matta i altargången och sätter sig på knä med ändan vilande på en
vinröd kudde.
– Detta kallas för diamantställningen. Det tar lite tid att hitta en bekväm
hållning. I början fick jag ont i ryggen, men när man väl funnit en rak
linje, så är det rätt avslappnande.
Händerna vilar på låren, med handflatorna uppåt. Ögonlocken sluts.
I drygt tio år har Jan Kjellström ägnat sig åt olika typer av meditation.
– Det började när jag var ny i yrket. Jag blev stressad över det stora ansvar
jag hade som präst. Det kändes som om allt hängde på mig. Hur skulle jag
klara det?
Han provade på tai chi och qigong.
– Men det blev egentligen mer fysisk aktivitet. Jag hade en längtan att hitta
friden. Att få vara i ett kravlöst tillstånd.
En äldre kollega frågade om han inte ville gå en meditationskurs. Numera ägnar
han sig åt både meditation och qigong.
– Det är en väldigt bra kombination. De har samma mål, men det är olika
tekniker som passar i olika sammanhang. Är man stressad och rastlös funkar
det bättre med rörelser, men med sittande meditation kan man nå ett större
djup. Jag märker att jag mår bra av det – jag känner mindre stress och mer
harmoni i kroppen.
Själv ser han inget problem med att en stor del av tankarna och tekniken har
sina rötter i Asien och att mycket inspiration hämtas från zenbuddismen.
– Det finns säkert folk som kallar det för new age, och som menar att präster
inte bör befatta sig med detta. Men jag kan stå för det jag gör. Det handlar
inte om att byta ut något, utan att fördjupa tron. Inom zenbuddism strävar
man efter tomhet, men för mig som kristen är detta i stället ett möte med
alltet, ett möte med Gud.
Jan Kjellström försöker beskriva känslan inombords när han sätter sig ner och
sluter ögonen.
– Ofta känns det som om jag är uppfylld av grumligt vatten. Men så sjunker
slammet till botten och jag får en ny klarhet och en ny känsla för vad som
är viktigt och oviktigt. Som präst vill jag gärna tänka att det är den
helige ande som fyller kroppen.
På senare år har han vävt in nya tankegångar från mindfulness. Han kan dra
många paralleller till sin kristna tro.
– I mindfulness försöker man vara i nuet och hela tiden återvända till
ögonblicket. Detsamma säger Jesus: Var dag har nog av sin plåga. I
mindfulness talar man också om acceptans. Ett annat ord för detta är
förtröstan. Allt hänger inte på mig, utan jag kan lita till Guds vilja.
Jan Kjellström har märkt att intresset för meditation och mindfulness är
stort, framför allt bland de unga i församlingen. I sin
konfirmationsundervisning har han ibland uppmanat ungdomarna att lägga sig
ner i kyrkbänkarna, slappna av och hitta andningen.
– Efteråt har flera sagt att det varit det bästa i hela
konfirmationsundervisningen! Själv vill jag gärna uppmuntra och peppa folk,
men samtidigt vet jag att det krävs mycket egen vilja. Att man verkligen tar
sig tiden. Det verkar så enkelt, och samtidigt är det så fruktansvärt svårt.