MALMÖ. Föreställ dig att du får en klump i halsen när du ska prata. Du vet precis vad du ska säga men orden sätter sig på tvären och vägrar att komma ut. I stället för att räcka upp handen i skolan gömmer du dig längst ner i klassrummet och hoppas på att ingen ser dig. En gång räcker du upp handen, men när du förblir tyst skrattar läraren och dina klasskompisar åt dig.
Så har det varit för Jens Andersson, 23 år, från Malmö.
– Det var väldigt jobbigt på högstadiet, då tjejerna började bli intressanta. Det var många gånger som jag ville gå fram till en tjej men inte vågade, berättar han.
Jens Andersson började stamma när han var i fyraårsåldern. Innan dess gillade han att stå i centrum och var inte blyg för att gå upp på en scen. Som liten var han sen i talet. När han väl började att prata tog det inte lång tid innan han började stamma och då valde han att vara tyst. Från att ha varit en utåtriktad liten kille blev han i stället väldigt blyg.
På kvartsamtalen i skolan sa hans lärare att han var tvungen att plugga mer. Något som Jens Andersson i dag tycker är väldigt konstigt, han fick ofta bra resultat på proven. Problemet var att han inte ville prata och han upplevde ofta att han inte kände sig sedd av lärarna. Hans betyg påverkades av att han inte fick hjälp.
Jens Anderssons stamning går i skov. Just nu är han inne i en bra period. Men det finns perioder, när han är stressad eller mår dåligt, då han knappt kan säga någonting utan att staka sig, framförallt på konsonanterna.
– Värst var det på sommarlovet mellan högstadiet och gymnasiet. Då var det så mycket nytt som väntade och jag visste inte vad som skulle hända. Tjejerna blev ju ännu snyggare, säger han skämtsamt.
Vändpunkten kom efter gymnasiet, efter en resa till Egypten. Jens Andersson fick en magsjukdom och hamnade på sjukhus. Under tiden som han låg inlagd hann han tänka över många saker. Och kom till insikt: han ville inte att stamningen skulle styra över hans liv. När han blev utskriven från sjukhuset åkte han på ett seminarium om stamning i Göteborg.
– Innan jag åkte dit hade jag nog bara träffat en kille som stammar. När jag kom dit fanns det femtio personer med samma problem som jag, säger han.
När han kom hem därifrån gick han med i Skånes stamningsförening. Där började han arbeta mer aktivt med sin stamning med olika avslappningstekniker och självförtroendestärkande övningar.
Han blev så pass inspirerad att han anmälde sig till en retorikkurs på Malmö högskola. I höstas chockerade han sina släktingar när han höll tal på sin mammas bröllop.
– De har bara sett min blyga sida och trodde nog aldrig att jag skulle hålla ett tal.
Han säger att han aldrig hade varit där han är i dag om det inte vore för stödet som han får från sin mamma och syster. De har verkligen satt sig in i problemet. Däremot har det varit svårare med hans pappa.
– Precis som pappan i ”The King’s Speech” har min pappa svårt att acceptera att jag stammar. Filmen är på många sätt en av de bästa skildringar som gjorts av en person som stammar, säger han.
I dag är Jens Anderssons största problem med stamningen fortfarande att han har svårt att prata med tjejer, men han jobbar på det med. Just nu läser han upp sina betyg på Komvux.
Hans mål är att bli logoped, för att kunna hjälpa barn som stammar. Tillsammans med andra från Skånes stamningsförening åker han ut till skolor för att informera om stamning.
– Det har hänt att jag har kommit till en skola och läraren säger att de inte har någon som stammar i klassen. Men sedan har det visat sig att den där eleven som sitter tyst längst ner i hörnet inte är blyg utan tyst för att hon eller han stammar.
Jens Andersson delar gärna me
d sig av sina erfare
nheter och åker ut t
ill skolor och prata
r om sin stamning.