Simon Annmo läste inte licensavtalet när han registrerade sig på Facebook.
Liksom många andra klickade han ”I Accept”, vilket man måste göra för att få
tillgång till forumets funktioner, och började ladda upp bilder, lägga till
kompisar och skriva meddelanden.
Men när innehållet i licensavtalet blev föremål för mediernas granskning blev
han fundersam och började läsa på. Efter en närmare titt bestämde han sig
för att radera bilder, applikationer och kommentarer, avaktivera kontot och
mejla till administratörerna i USA och be dem ta bort vad som eventuellt
fanns kvar. Det verkar ha funkat. En sökning på Simon Annmo på Facebook ger
inget resultat.
Varför är det då så viktigt att radera vartenda spår av sig själv?
– Därför att de bilder jag tar och det jag skriver faktiskt är mitt. Jag vill
inte att någon annan ska ha rätt att sälja information om mig. I och med att
servrarna inte står i Sverige så gäller inte heller den svenska
personuppgiftslagen.
Rigorösa licensavtal är inte ovanliga i USA, där Facebook en gång startade.
Man godkänner det själv genom att bli medlem, och tanken är att ingen ska
kunna stämma Facebook.
Facebook har också rätt att lagra all information – även sådan man själv har
tagit bort – inför framtiden. Simon Annmo tycker inte att det är rimligt,
eftersom man inte vet vilka konsekvenser det kan ha.
– Det kan vara allt från riktad reklam till en framtida arbetsgivare. Det är
kanske inte allt man vill att de ska veta. Inte för att jag har något att
dölja, men det känns integritetskränkande.
Han har ett liknande konto på Helgon, ett svenskt community, men är inte rädd
för att de ska sälja hans bilder och inlägg vidare.
– Nej, dels lyder de ju under personuppgiftslagen, PUL. Dessutom känner jag
till personerna som står bakom sajten.