Namnet blev en ständig påminnelse om att hon inte var accepterad som svensk.
Därför blev Astera till Holly.
– Jag bestämde mig för att Astera var död, hon fanns inte längre.
Det gick bara ett par månader innan de nya klasskompisarna i skolan i Kävlinge
började ifrågasätta hennes namn.
Astera Ebraheim var inflyttad från Stockholm, hon pratade inte som de, hon såg
inte ut som de, och så hade hon ett konstigt namn. Det lät som Opel Astra.
Eller Astra Zeneca, eller Asterix, sa de andra barnen.
– De fick mig att skämmas över mitt namn, det var en ständig påminnelse om att
jag inte var svensk. Jag började hata mitt namn. Utseendet kunde jag inte
ändra på, men mitt namn.
Hemma tjatade hon tills hon fick som hon ville och bytte både namn och skola.
När hon började åttan kom hon till en skola i Lund som Holly. Mamma hade mer
invändningar mot det nya namnet än mot namnbytet i sig.
Men Holly skulle det vara, för det hette både huvudpersonen i ”Breakfast på
Tiffany’s” och flickan i boken som Britney Spears hade skrivit med sin
mamma. Astera läste boken och såg filmen samma vecka, och såg det som ett
tecken.
– Det var skönt att komma till en ny skola som ett oskrivet blad. Jag trivdes
mycket bättre där.
Hon bestämde att Holly, hon var inte någon ledsen Astera. Holly var stark och
tuff. Om någon sade Astera av misstag blev hon jättearg.
Ända till slutet av gymnasiet var hon Holly. Då började hon berätta för folk
att hon hetat Astera förut, och fick reaktionen att det var ett fint namn.
– Jag blev nog lite trött på Holly också. Jag började acceptera mig själv lite
mer, att jag är svensk fast jag har ett osvenskt namn.
När hon flyttade till Stockholm med sin pojkvän i somras gjorde hon slag i
saken.
Astera – det som hon ändå hetat förra gången hon bodde där – blev förnamn
igen, Holly byttes till mellannamn. Fortfarande presenterar hon sig som
Holly ibland, men i mer formella sammanhang är hon både och, Holly Astera.
– Jag känner mig som en blandning av dem, det är vad jag har blivit. Fast
mycket mognare.
Hon fnissar när hon berättar att på julklapparna i julas stod det Holly på
hälften och Astera på hälften, för familjen visste inte riktigt vad de
skulle skriva.
När hon skriver jobbansökningar med sitt nygamla namn, lägger hon alltid till
”jag pratar jättebra svenska”.
– Man vet aldrig. Jag tycker inte att det är konstigt att folk byter till mer
svenska namn. Det är ju som att få en inträdesbiljett till samhället. Jag
kan tänka mig att många som söker jobb får det lättare om de har ett mer
svenskt namn.
Men idag är det färre som byter på det viset, och det tror hon beror på att
Sverige blir mer och mer blandat.
– Det finns mer blandade som jag, det är mer accepterat. Jag tycker inte att
man ska vara så .... herregud, det är bara ett namn. Har man ett konstigt
namn så har man.