STOCKHOLM. I flera år kämpade Karin Isberg och hennes dåvarande man för att bli föräldrar. De gick igenom utredningar, hormonbehandlingar och det ena provrörsförsöket efter det andra. Längtan efter ett barn påverkade hela tillvaron.
Strax efter att hon fyllt 40 tog det slut. Både kärleken och hoppet om att bli mamma.
– Min man orkade inte mer. Det var så slitsamt att vår relation dog på vägen, säger Karin Isberg.
Hon flydde sorgen genom arbete. Hon hade ett engagerande jobb som personalchef på ett stort företag och såg till att sysselsätta sig även lediga stunder.
Efter ett par år träffade Karin Isberg en ny man och började få hopp om framtiden igen. Karriären fortsatte, men efter några år var hon redo att säga upp sig.
Karin Isberg valde en ny väg i livet och gav sig själv tid, studerade till coach och vågade möta sin egen smärta.
I dag, vid 51, är hon nöjd med sin situation.
– Jag känner mig helt återställd och vill gärna ge hopp till andra som inte får barn. Det går att få ett helt och bra liv ändå.
Förra våren startade hon en samtalsgrupp för ofrivilligt barnlösa kvinnor i Stockholm. Snart gör hon om det igen, för behovet är stort. Gemensamt för kvinnorna hon möter är ett utanförskap. Ofta saknar de någon att tala med.
Alla har inte en vardag med barnvagnspromenader, bullkalas och Bolibompa, bara för att normen ser sådan ut. Det tas för givet att kvinnor har barn och få människor förstår hur det är att tvingas leva utan, säger Karin Isberg.
– Bara att uttrycka orden att du inte har barn kan innebära smärta. Den ofrivilliga barnlösheten är något du bär med dig som är centralt i ditt liv och som påverkar ditt välmående varje dag. Samtidigt är det nästan tabu att prata om det, säger Karin Isberg.
Att gå vidare, och försöka acceptera ett liv utan barn, är ett stort steg att ta.
– Det naturliga är att man bildar familj. När man inte kan det sörjer man barnet som aldrig kom. För många kombineras traumat med en utvecklingskris, eftersom livet inte går vidare så som det är tänkt och som är normalt i omgivningen.
Karin Isberg berättar om en kvinna som i perioder bodde i Nordafrika. Där fanns inte samma moderna behandlingsmetoder som i Sverige vilket innebar att det varken sågs som onaturligt eller udda att vara barnlös.
De medicinska framstegen, med till exempel provrörsbefruktningar och äggdonationer, kan försvåra acceptansen som barnlös.
Det finns alltid ett litet hopp till. Nästa försök kanske lyckas.
– En del förlikar sig inte med situationen. Det kan vara starka kvinnor, men de är inne i ett tunnelseende. Man behöver ta sig ur sorgen och hitta nya alternativ. Det krävs ofta en större förändring i livet och där försöker jag vara en hjälpande hand.
Ibland kommer krisen tillbaka den dag vännerna får barnbarn. Karin Isberg har både brorsdöttrar och styvdöttrar och känner sig inte orolig för egen del.
– Jag kommer att ställa upp som barnvakt hur mycket som helst! Men om du inte har syskonbarn eller fosterbarn är det förstås en annan situation.
Karin Isberg tror att hon har lyckats skapa sig ett bra liv med hjälp av stark vilja – och lite tur.
– Jag har funnit en man som jag ser som godheten själv och jag kom in i hans familj med två härliga tonårsdöttrar. Det gav styrka. Sedan har jag också en enorm livsvilja och drivkraft. Jag ville inte se mig besegrad.
Karin Isberg hjälper nu andra kvinnor som är ofrivilligt barnlösa.