I femton år var Margaretha Sturesson och hennes make Sven medlemmar i
frikyrkan Kristet Center Syd, KSC.
De gick med i slutet av 1980-talet när församlingen grundades i Helsingborg.
– Jag hade en bakgrund i Svenska kyrkan men saknade någonting. Jag ville leva
ut min tro, ta den på större allvar och visa den i praktisk handling,
berättar Margaretha Sturesson.
Och så blev det också. Under ledning av pastorn Christer Nilsson (som senare
tagit sig efternamnet Segerliv) köpte den nya församlingen den gamla
dansrestaurangen i Vägasked som ligger strax utanför Höör.
Margaretha Sturesson beskriver det som en tid av framtidstro och optimism.
Alla hjälpte till att bygga och renovera det gamla danspalatset. Själv
vidareutbildade hon sig och blev så småningom biträdande rektor för den
friskola som KSC också startade.
När församlingen var som störst hade den cirka 300 medlemmar.
Men det var också många som hoppade av. Pastorn detaljstyrde medlemmarna genom
att bestämma vad de skulle göra, vilka filmer de skulle titta på och vilka
böcker de skulle läsa.
– Han var karismatisk för oss som var där. Pastorsbilden var väldigt
annorlunda mot den som är i Svenska kyrkan. Det är självklart att det är Gud
som talar genom pastorn, säger Margaretha Sturesson.
Det var också pastorn som såg om församlingsmedlemmarna hade demoner.
Om någon blev sjuk, misslyckades i sitt arbete eller väckte pastorns
irritation så förklarades det med att personen hade hemsökts av demoner.
En av de som drabbades var Margaretha Sturesson.
Hon gick igenom sin första demonutdrivning i en affärslokal i Osby.
– Det var en väldigt obehaglig upplevelse. Fyra eller fem kvinnor lade sina
händer på mitt huvud, på bröstet, på magen och skrek. På det sättet skulle
min kropp befrias. Jag kände inte kvinnorna. Det var förnedrande att ha alla
dessa händer på min kropp.
Ändå blev Margaretha Sturesson kvar i församlingen. I många år var hon lojal
mot sin ledare och representerade KSC i offentliga sammanhang. Hon satt i
styrelsen för de bolag som kyrkan startade och det var hon som i medierna
fick försvara den kritiserade friskolan när Skolverket i början av
2000-talet ville dra in tillståndet.
Men under den här tiden blev hon också mer isolerad. Margaretha Sturesson hade
dålig rygg och tvingades sitta i rullstol långa perioder.
Allt oftare hävdade pastorn att hon var full av demoner och att det onda
skulle drivas ut. Hon mådde allt sämre, och funderade på att ta sitt eget
liv.
– Pastorn hade fullständig auktoritet över mig. Jag lade skulden på mig själv.
Hennes make lämnade församlingen men själv stannade hon kvar ett tag till. Men
i slutet av 2005 brast det. Hon gjorde ett misslyckat självmordsförsök och
hennes make körde henne till psyket i Ängelholm. Samtidigt ställde han ett
ultimatum: Antingen väljer du mig eller församlingen.
Under ett och ett halvt år vårdades hon på psyket. Hon skar sig flera gånger
och försökte ta sitt liv ytterligare ett par gånger.
– Jag är sydd 25 gånger.
Endast vid två tillfällen fick hon besök av någon från församlingen när hon
låg på sjukhuset.
Efter brytningen har Margaretha Sturesson tagit kontakt med medlemmar som
hoppat av före henne. Det har varit en svår process.
– Jag var offer, men också förövare. Det är viktigt att se att jag också har
en förövarroll. Jag har deltagit i att frysa ut människor. Det gör mig
ledsen, men det är så det är.
Idag har det gått fyra år sedan hon lämnade Kristet Center Syd. Hon och hennes
man har flyttat till Klippan, hon har fått ett nytt arbete i Åstorps kommun
och har engagerat sig politiskt för Kristdemokraterna.
Har du kvar din tro?
– Ja, men jag är inte med i någon församling.