Stockholm. Vi träffas hemma hos Anna och Johan, ett par i trettioårsåldern, i
deras lägenhet i centrala Stockholm. Kanelbullar och kaffe är framdukat och
de sitter tätt tillsammans i en av sofforna.
Det är nu två år sedan Anna fick diagnosen livmoderhalscancer.
Annas operation var rutin. Läkarna skulle ta bort en del av själva
livmoderhalsen. Men under operationen upptäcktes metastaser i lymfkörtlarna
och de tvingades att också ta bort hennes livmoder.
Det var varken Anna eller Johan förberedda på.
– Det kändes verkligen tufft. Och gör fortfarande. Det här med att det var
cancer, att jag kunde dö och så, det tänkte jag inte ens på, säger Anna.
De bestämde sig för att frysa ner hennes ägg, eftersom de ville ha biologiska
barn.
Men de fick ingen hjälp i Sverige.
– Det var bara blankt nej. Har man ingen livmoder så får man inte plocka ut
några ägg, säger Anna.
Efter många turer utomlands kunde paret frysa ner sju embryon på en estländsk
klinik. Sju värdefulla embryon, eftersom Annas strålbehandling tog död på
hennes äggstockar.
Hösten 2008 hittade de en lämplig surrogatmamma på en amerikanskägd klinik på
Cypern.
Men graviditeten misslyckades.
– Det var riktigt jobbigt. Då hade man inte ens kvar hoppet. Vi har ju
visserligen kvar två frysta embryon, men man vet att chanserna att de ens
överlever är små. Det blev ett uppvaknande, att det kanske inte skulle bli
några barn, säger Johan.
Därför letar Anna och Johan nu efter en äggdonator på amerikanska
förmedlingar. De planerar att plantera in sina återstående två embryon
tillsammans med ägg tillhörande en annan kvinna, men befruktade av Johan.
– Hälften av det här paret är ju faktiskt biologiskt frisk och då vill man ju
ta vara på det, säger Anna.
Johan säger att det känns viktigt för honom att vara biologisk pappa. Och
kanske än mer viktigt som situationen är nu.
Trots den jobbiga processen har paret ändå inte tvivlat på om de skulle
fortsätta. Att i stället adoptera ett barn ser de inte som ett alternativ.
– Alternativen att adoptera och att använda en surrogatmamma är inte ens
jämförbara. Vi har ju valt varandra och man ser ändå framtida barn framför
sig när man tänker på det, säger Anna.
– Det ligger nog för de flesta, naturligt, att vilja ha biologiska barn.
Jättekul att kunna se sig själv i barnen och hela den biten, säger Johan.
Men att skaffa barn med hjälp av en surrogatmamma är kostsamt. Hittills har
paret spenderat ungefär 250 000 kronor. De räknar med att behöva lägga ett
par miljoner kronor för att kunna få två barn.
Anna uttrycker stor tacksamhet över att de har råd med detta:
– Vi har inte två miljoner hej vilt, men ändå kan vi liksom fixa det. Allt det
här orättvisa som har drabbat oss har ändå på något sätt drabbat rätt
personer.
Surrogatmoderskap är omdebatterat, och det har paret till viss del förståelse
för.
– Man kan ju se hur det skulle kunna användas fel, men jag kan också se att
det finns en viss del i det hela som svensk sjukvård borde kunna hjälpa till
med. Att man får ansöka om det, precis som vid adoption. Och i Sverige
skulle det säkert gå att lösa till och med på frivillig basis, och att man
då inte får göra det är ju jättekonstigt, säger Johan.
– Då skulle det vara mer på lika villkor, för det är klart att det blandas in
att vi betalar och vi kommer med någon slags överhand. Men samtidigt är ju
vi i en utsatt position, säger Anna.
Hon har förståelse för dem som tycker att de handlar omoraliskt.
– Men vi gör det här så bra vi kan.
Anna och Johan heter egentligen något annat.