Hur störd är du?

Inpå Livet.
Sydsvenskan ställde frågan till några av deltagarna på en privat fetischfest i Skåne sommaren 2008.

”Anna”, 27, undersköterska, Lund:

– Ganska störd. Jag tänder på att det syns på min kropp när jag haft sex. Jag tillfogas smärta och förnedring, men det är jag som har all makten. Jag säger ifrån när det är nog.

– Jag pressar mig själv, mina gränser. Det är inga övergrepp. Det är jag som begär det. Det är sjukt, jag vet. Enligt samhället är en kvinna med blåmärken ett offer. Jag ser det som att jag tar tillvara min rättighet att få det sex jag vill ha. Ingen ska lägga regler på mig hur jag ska leva mitt liv.

Fredrik Kristensen, 24, snickare, Sjöbo:

– Jag är en rätt normal kille och älskar min flickvän. Jag brukar inte vara på sådana här ställen. Jag gick hit för skojs skull.

– Jag är en jävligt sexig människa men min sexualitet är helt normal i alla fall. Detta är en av de sjukaste fester jag varit på.

”Anton”, 35, IT-konsult, och ”Lisa”, 31, student, Malmö:

L: – Det beror på var man sätter gränserna. Jag skulle inte kalla mig störd.

A: – Snarare att vi har en experimentell lust att leva.

L: – Vi träffades inte inom det här utan hade turen att upptäcka att vi hade samma läggning.

A: – Vi har ett mycket jämställt förhållande med hämtning och lämning av barn, matlagning och städning.

L: – När barnen sover öppnar vi skåpet och halsbandet kommer på. Då är det jag som bestämmer. Det är en lek som bygger på balans och förtroende.

Andrea Belluso, 45, fotograf, Stockholm:

– Inte alls om du frågar mig. Frågar du andra, mycket. Sko­fetischen är min största. En naken kvinna är vacker, men en kvinna som inte är naken i ett snyggt par skor gör mer för mig. De ska vara högklackade, helst sandaletter, och inte billiga. Vissa gillar porr, jag gillar skor. Porr gör ingenting för mig. Jag hatar fula bilder.

– Jag reser mycket i jobbet men försöker spendera så mycket tid som möjligt med min fru och mitt barn. Och så segelflyger jag, det är min stora passion.

Anne Nilsson, 47, går lokförar­utbildning, Helsingborg:

– Jag är egentligen inte störd utan rak och ärlig. Jag har två barn på 19 och 16, de är jättestolta över mig för att jag kör mitt eget race. Jag är en av de äldsta som går på rejvfester, glad och sprudlande, en partytyp. Alla känner till mig. I en av mina profiler står det att jag är transsexuell, för jag älskar transmusik och älskar sex.

– Jag är bisexuell men tänder på killar och knullar så mycket jag kan, det är livets njutning. Men jag är kräsen när det gäller utseende.

Pontus, 30, elektronikkonsult, och Sanna, 21, student, Malmö:

S: – Inte särskilt, egentligen.

P: – Jag är inte störd, det är resten av världen det är fel på. Jag gör vad jag vill så länge det inte går ut över någon annan.

S: – Det här är klinikromantik. Jag gillar det farliga och obehagliga, rostfritt och kliniska miljöer. Och jag beordrar honom att straffa mig.

P: – Jag sa till min granne: ”jag slår min flickvän”. Hon trodde inte på mig.

S: – Vi är väldigt lika. Båda är också intresserade av hästar, teater och hundsport.

Författare: Kinga Sandén
Publicerad 12 september 2008 15.31
Uppdaterad 12 september 2008 15.31

Inpå Livet
Läsarpulsen
Bloggar
Toppnyheterna just nu