HYLLIE. Lonni Bouchek bor i Malmö sedan augusti förra året, och om några veckor är det dags för masterstudenten från Lyon att flyga hem.
Studierna i kommunikation och marknadsföring på Malmö högskola har överträffat alla hans förväntningar och han är inte främmande för att återvända till Malmö, när studierna är avslutade för gott.
– Jag skulle gärna bo i Malmö. Här är grönt, lummigt och tyst. Men vintern var tung. Annars trivs jag utmärkt, säger han.
Det är ganska exakt ett år sedan Lonni Bouchek började leta efter en bostad i Malmö eftersom han kommit in på en efterlängtad ettårig utbildning på Malmö högskola. Först letade han efter en studentlägenhet men fick inte napp.
På högskolans hemsida hittade han till slut en intressant annons. Den gällde ett möblerat rum för en rimlig peng och utan krav på deposition. Efter några vändors mejlväxling var saken klar.
– Jag ville inte sätta in pengar på ett Western Union-konto utan vidare. Tre veckor före studie- starten bestämde jag mig. Birgitta mejlade bilder på rummet och huset, och jag litade på henne.
– Ja, så gick det till. Vi kom överens via mejl. Sen dröjde det några veckor utan att jag hörde något. Men rätt som det var ringde Lonni på dörren en eftermiddag, bekräftar Birgitta som är ensamstående och bor med hunden Ludde i ett kedjehus på 144 kvadratmeter i Hyllie dit familjen flyttade in i mitten av åttiotalet.
Sonen och dottern har flugit ut och lämnat två ljusa och rymliga rum efter sig. Att själv lämna sina välkända kvarter och flytta till en mindre bostad är inte aktuellt, förklarar hon.
– Jag har bott i lägenhet förr och skulle bli tokig att bli så där instängd igen. Jag vill kunna gå ut i trädgården och känna friheten.
Det var efter att ha läst i Sydsvenskan om studenters besvärliga bostadssituation som Birgitta bestämde sig för att hyra ut ett rum på prov.
Att öppna sitt hem för internationella studenter är en intressant och berikande erfarenhet som fler borde prova på, tycker hon nu. Flera av grannarna i området är änkor, änklingar eller med utflugna barn och många rum står tomma.
– Det är ett slöseri. Första gången hyrde jag ut till en tjej från S:t Petersburg. Jag ställde krav via Malmö högskola: ingen skandinav eftersom jag vill lära mig en annan kultur. Inga tatueringar och ingen piercing. Inom två timmar efter att jag lagt ut mitt erbjudande på nätet hade jag förfrågningar från Kanada, Italien och England.
– Marina från Ryssland bodde här ett halvt år och tyckte, liksom Lonni, att det här är inte så långt till centrum. Hon fick tillgång till eget rum med tv, radio, bredband, egen cykel, disk- och tvättmaskin och trädgård. Dessutom lärde jag henne lite svenska.
När Lonni Bouchek flyttade till Malmö bodde han hemma hos sina föräldrar med en yngre syster. Tiden hos Birgitta har blivit en mjuk övergång från stark familjetillhörighet till större självständighet.
– Jag är en öppen och social person men ganska blyg. Jag var lite orolig över att resa iväg ensam. Jag är ju van att ha familjen omkring mig. Men jag känner att jag har vuxit och blivit mer självständig.
– Det här sättet att bo passar mig bra. Jag har mitt eget rum som jag kan stänga men jag är inte helt ensam. Här finns det rörelse och liv. Om man bor i studentkorridor då måste man stänga sin dörr. Då är man nog mer ensam.
Birgitta och Lonni Bouchek delar på alla gemensamma utrymmen i huset: badrum, kök, vardagsrum och trädgård.
– Det här är inte bed and breakfast. Så det är ingen uppoffring för mig. Vi pratar då och då men Lonni sköter sig själv. Jag har hjälpt honom med en del praktiska saker – som kartor, buss och var man kan handla.
Även om Lonni sköter sitt eget hushåll, när det gäller mat, disk och tvätt och ofta sitter i sitt rum framför datorn när han är hemma, är han ett välkommet inslag i Birgittas liv. Men de hade först en prövotid.
– Vi skrev först kontrakt på en månad, som sedan förlängdes till sex månader. Men när jag framåt jul frågade honom om han ville flytta till ett student- boende, då slog han ifrån sig. Han trivs här och jag med honom.
I höst blir det två nya inneboende studenter i kedjehuset.
– Det måste bli killar. Det är lättare att umgås med killar. De är mindre komplicerade än tjejer och så blir det inga långa sminksessioner i badrummet.
Birgitta har minst en namne. För att undvika att både hon och den kvinnan ska bli nerringda av bostadsspekulanter har hon bett att få slippa framträda med efternamn i tidningen.
Birgitta bor i ett hus i Malmö och har två rum över sedan barnen flytta
de hemifrån. Nu hyr hon ut till utbytesstudenten Lonni Bouchek.
”Det är lättare att umgås med killar”, säger Birgitta.