Barn som tillkommit genom sperma- eller äggdonation i Sverige har rätt att få reda på donatorns identitet när de blir myndiga. Adoptivföräldrar uppmanas att berätta för barnen hur det ligger till redan när dessa är små. När den adopterade fyller arton kan han eller hon begära ut journaler och dokument från Adoptionscentrum och socialtjänst.
– Alla som genomgår en adoptionsutredning är väl medvetna om hur betydelsefullt det är för barnet att känna till sitt ursprung. Så var det däremot inte för femtio år sedan med de nationella adoptionerna, som ofta hölls hemliga, säger Margret Josefsson, kommunikationschef på Adoptionscentrum.
Men det är långt ifrån alltid som det finns uppgifter om vem de biologiska föräldrarna är vid utlandsadoptioner.
– Bilden man får från program som ”Spårlöst” stämmer sällan. Men även om man inte kan ta reda på vem föräldrarna är kan det finnas en nyfikenhet på landet man föddes i. Sedan är alla inte intresserade av att söka upp sina föräldrar, och det måste också vara accepterat, säger Margret Josefsson.
Det är inte bara vid adoptioner som det kan vara osäkert vem de biologiska föräldrarna är. Det kan även handla om barn som kommit till genom sperma- eller äggdonation i exempelvis Danmark där donatorn kan vara anonym. Eller om fall där mamman av olika anledningar faktiskt inte vet vem fadern är.
Eva Elfver-Lindström är utredare på Socialstyrelsen. Hon menar att ordentliga faderskapsutredningar är bland det viktigaste familjerättsliga arbete socialtjänsten gör.
– Utredaren måste vara fullständigt säker. Är man inte det, om det skorrar någonstans i utredningen, ska man be om ett DNA-test. Men det kan kännas jobbigt och vara känsligt. Därför låter många bli.
Förr kallades de Ålandsfärjebarn eller Spiesbarn, säger hon. Barn som kommit till på semesterresan, eller efter ett engångsligg, utan att mamman är säker på pappans identitet.
– Det är viktigt att föräldrarna förstår vikten av ärlighet. Kommer det fram senare kan det innebära en katastrof för barnet.
Den medicinska utvecklingen har också gjort de genetiska banden betydelsefulla på ett nytt sätt.
– Tänk om barnet plötsligt behöver en ny njure, säger hon, och fortsätter:
– Det här är jättesvåra ärenden. Det kan ju ha varit så att mamman visste att fler än en man kunde vara fadern, men valde den som hon trodde skulle bli bäst för barnet och för hela situationen. Men det kan leda till fruktansvärda tragedier om det blir fel.