LUND. För Alia, 22 år, var det den dag hon upptäckte att hon var den enda i
klassen som hade kläder från Uff som det blev jobbigt. Att inte passa in
bland de andra i skolan på Väster i Lund. Att ha en ensamstående mamma som
hade svårt att få jobb.
– Jag kände mig så annorlunda. De andra åkte på semester på somrarna och hade
stugor. Allt sådant. Jag ville också till Mallorca, vara som alla andra och
slippa känna mig utanför. Jag minns när jag så gärna ville ha bokmärken men
inte fick. Först senare kunde mamma köpa det till mig, när bokmärkestrenden
redan var över.
De sista dagarna på månaden fanns det oftast bara knäckebröd och citron hemma.
Sådana dagar fick kompisarna absolut inte följa med hem.
– Ju äldre jag blev desto argare blev jag på min mamma. Jag ansåg att det var
hennes fel att vi hade det så dåligt. Ibland tvingade jag henne att köpa
saker till mig trots att vi verkligen inte hade råd, som tårta och presenter
när jag fyllde år. Hon fick låna pengar av släkten. Nu skäms jag för det.
I dag läser Alia till lärare, första året. Drömmen är att slippa ha det som
när hon var barn.
– Jag vill bevisa att det går. Jag vill jobba på invandrarskolor och visa att
man kan få det bättre om man vill. Men samtidigt är jag rädd att jag ändå på
något sätt ska få det som mamma.