Trots att många svenskar har växt upp med uttrycket ”det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” tycks vi gång på gång bli förvånade över att vädret sällan blir som vi förutspått. Vid det här laget borde vi ha lärt oss att det svenska vädret inte är att räkna med.
På Facebook och i andra sociala medier verkar det som att det ständigt pågår en outtalad tävling om vem som lyckas kommentera dramatiska väderförändringar först. Sommarens första åska och vinterns första snöfall går aldrig obemärkt förbi.
Att vi lever i ett land med skiftande årstider där vädret ständigt tycks överraska oss är den främsta anledningen till att vi så ofta pratar om vädret. Det menar Åke Daun, professor emeritus i etnologi och författare till boken Svensk mentalitet.
– Det måste hända något för att vi ska tala om det och eftersom det svenska vädret hela tiden ändrar sig är det ett väldigt bra samtalsämne, säger han.
Svenskar har i stort sett alltid varit intresserade av att prata om väder och vind, menar Åke Daun, och det tror han att vi kommer att fortsätta göra.
– Sverige var ett jordbruksland ganska långt in på 1900-talet. För bönderna var väder och vind ett seriöst intresse eftersom deras levebröd var beroende av nederbörd. I vår tid, när många av oss är stadsbor och har andra typer av yrken, är vi inte lika beroende av vädret för att få mat. Idag är vädret snarare en trevlighetsfråga, säger Åke Daun.
Att växla några ord om vädret med grannen i trappuppgången, med taxichauffören på väg till flygplatsen eller med avlägsna nästkusiner på släktmiddagen fungerar ofta bra som en utvecklad hälsning och inledning när svenskar kallpratar, menar Disa Holmlander, språkforskare vid Lunds universitet.
– Vädret är ett sådant extremt neutralt ämne. Vi kan aldrig bli oense om vädret. Visst, folk kan tycka olika men det är ingen som tar personligt illa vid sig, säger hon.
Disa Holmlander har forskat om likheter och skillnader mellan hur spanjorer och svenskar uttrycker sig i samtal med andra. Under arbetet med sin doktorsavhandling upptäckte hon bland annat att svenskar oftare väljer mindre kontroversiella samtalsämnen än spanjorer.
– Svenskar dras omedvetet åt ämnen som de vet att de flesta är överens om, för att undvika att de hamnar i någon jobbig konversation. För svenskar är det positivt att ha en åsikt som stämmer överens med andras, medan det bland spanjorer inte är oartigt att uttrycka en avig åsikt, säger hon.
Att säga vad man tycker, argumentera emot och dela med sig av personliga angelägenheter är ett sätt för spanjorer att sticka ut och visa sig intressanta, även för personer de inte har träffat tidigare, menar Disa Holmlander.
– Spanjorer fokuserar på att komma nära folk snabbt. Under min doktorandtid i Valencia hörde jag väldigt ofta spanjorer som hade privata samtal utan att skämmas.
Det gör att spanjorer och andra sydeuropéer ofta uppfattas som varma och personliga. Svenskar beskrivs däremot ofta som mer kyliga och distanserade, precis som engelsmän som också är kända för att prata mycket om vädret. Kanske finns det ett samband, menar Disa Holmlander.
– Jag tror att det handlar om att vi tar hänsyn och inte vill prata om personliga saker inför obekanta utan hellre försöker komma på nya ämnen som alla kan vara delaktiga i, som till exempel vädret.
Även om Disa Holmlander själv inte gärna pratar om vädret tycker hon att väderprat är tacksamt i situationer då hon inte riktigt vet vad hon ska säga.
– Jag kan inte komma på något annat ämne som är så bra att kallprata om som vädret. Eftersom det fyller en så viktig funktion här jämfört med i länder där det är mer stabilt väder vet man att alla är intresserade av det, ibland kanske lite väl intresserade.