LUND. Ami Hommel och Malin Jönsson delar arbetsplats, men har aldrig träffat varandra förut. Det är inte så konstigt eftersom det finns över 2 000 sjuksköterskor på Skånes universitetssjukhus i Lund. Trots att diskussionen om kallet alltid har funnits inom yrket, har de svårt att känna igen sig.
– Historiskt sett har bilden av den självuppoffrande sjuksköterskan som drivs av att hjälpa andra ständigt återskapats av medierna och på andra håll. Många hänvisar till Florence Nightingale, men hon strävade ju i själva verket efter bättre utbildning och högre löner, säger Ami Hommel.
Malin Jönsson håller med.
– Som sjuksköterska vill man ta bort kallstämpeln, göra karriär och få en bra löneutveckling. Därför är vi kanske mer negativa till att kopplas ihop med begreppet än andra yrkesgrupper.
För klassiska statusyrken som präster och läkare, menar de att kallet har en annan, positiv, innebörd, jämfört med hur sjuksköterskorna uppfattar det.
– Begreppet får en helt annan dignitet när en läkare talar om yrket som ett kall. För sjuksköterskorna har det istället uppfattats som något som kan kopplas ihop med en negativ löneutveckling, säger Ami Hommel, som hellre pratar om engagemang än om kall.
Yrket har genomgått stora förändringar de senaste 20-30 åren. Uppgifterna är mer tekniska och fler bisysslor innebär att mer tid tillbringas framför datorn och med att samordna olika insatser. Många sjuksköterskor är oftare på sin expedition än hos patienterna.
– Jag tror inte att andra riktigt förstår hur avancerat vårt yrke är. Många tror att vi sysslar med väldigt basala behov hos patienten men i själva verket har vi enormt mycket ansvar, säger Malin Jönsson, som jobbar med hjärtpatienter.
Även om det fortfarande ligger ett genuint intresse för att hjälpa människor bakom viljan att bli sjuksköterska så är det variationen i yrket, liksom möjligheterna, som gör att många i dag ser det som attraktivt.
– Vi kan vara med och påverka. Det finns många möjligheter att byta bana, jobba utomlands och göra karriär, säger Ami Hommel.
H
on är själv ett bra exempel på den utvecklingen. Från att ha börjat som städerska på sjukhuset 1975 blev hon undersköterska, därefter sjuksköterska, började forska, skrev en avhandling och jobbar i dag som klinisk lektor på Ortopedkliniken och Institutionen för hälsa och samhälle, vilket innebär att hon bland annat undervisar sjuksköterskestudenterna. Hennes dotter, liksom Malin Jönssons mamma, är också sjuksköterska.
– Trots obekväm arbetstid med mycket kvällar och nätter har vi tydligen tagit med en positiv bild av yrket hem till våra barn, säger Ami Hommel och skrattar.
Ami Hommel är 54 år och Malin Jönsson 23 år. De tycker lika om mycket trots åldersskillnaden, men det finns också saker som skiljer dem åt, till exempel hur de ser på jobbet.
– För mig är det ett vanligt jobb. Jag trivs med det, men jag vill inte att det ska inverka på min fritid. När jag är ledig, är jag ledig, säger Malin Jönsson.
Ami Hommel tror att det är en generationsfråga.
– När jag började jobba som sjuksköterska i början av 80-talet så anpassade man sitt sociala liv efter yrket. I dag är det tvärtom. Dagens unga sjuksköterskor prioriterar sin fritid i första hand.
De har också olika
syn på hur mycket man bör ställa upp när jobbet kallar.
– Är det någon gång man känner ett kall så är det väl när de ringer och frågar om man kan jobba. Man tänker på patienterna och kollegorna i första hand, att det drabbar dem om man säger nej, säger Ami Hommel.
Malin Jönsson är mer tveksam.
– Nja, jag slår inte knut på mig själv utan tycker det är viktigt att jag kan frikoppla mig när jag är ledig. Har jag något annat inbokat så säger jag nej.
Malin Jönsson arbetar med hjärtpatienter på Kardiologen på SUS i Lund.