Kläder och kön viktigt redan vid tre års ålder

Barn blir allt tidigare medvetna om vad kompisarna har för kön och vilka kläder de har på sig. Men att helt sluta prata om pojkar och flickor är att gå för långt, tycker genuspedagogen Kristine Hultberg.

MALMÖ. När Kristine Hultberg läste genusvetenskap och genuspedagogik vid Lunds universitet för sju år sedan var utbildningen helt ny. Därefter har antalet sökande till utbildningen stadigt ökat.

Men genusintresset finns även bland föräldrar, upplever Kristine Hultberg, som numera arbetar vid Roskilde förskola i Malmö. En del är kritiska till förskolor med blå snickarverkstäder och rosa rum fulla av dockor och kuddar.

Hon förstår invändningarna.
– Beroende på hur vi pratar om rum gör ju barnet val. Det kanske är så att pojkar inte går in i ett rum som kallas för dockrum.

När blir barnen medvetna om vilket kön de tillhör?
– Väldigt tidigt. Runt 2,5–3 år börjar de prata om snippa och snopp. Vid 3–4 års ålder blir det viktigt vilka man leker med. Vid 6–7 års ålder råder rena bacillskräcken mellan pojkar och flickor.

Könsuppdelningen i leken har gått ner kraftigt i åldrarna, enligt Kristine Hultberg. Detsamma gäller barnens klädsel.
– Det är väldigt viktigt vad de har på sig, och jag har märkt att det sjunkit något otroligt i ålder. Treåringar rusar glatt in på förskolan och öppnar jackan så att man ska se det där nya.

Hur ser du på utbudet i butikerna?
– Jag tycker att det blir mer och mer vanligt att ha pojkkläder på ett ställe och flickkläder på ett annat.

Vad beror det på?
– Jag tror att det har blivit ett bakslag. Det har varit så mycket med genuspedagogik och feminism så att majoriteten reagerar tvärtom. Att visa för omgivningen att man har en flicka respektive pojke har blivit ännu viktigare.

Vad tycker du om att utesluta ord som avslöjar barnets kön – som pojke, flicka, hon och han?
– Det primära för mig är inte vad det är för kön som jag arbetar med utan vad jag kan erbjuda barnet. Det handlar om vad man leker med, vad man pratar om och vad barnet får uttrycka för känslor. Att hitta en balans så att alla får höras och synas på lika villkor.

– Men att inte prata om kön överhuvudtaget kan få motsatt effekt så att könet i stället blir väldigt viktigt. Vi nästan vänder på det så att det blir något mystiskt och hemligt över det hela.

Kan föräldrar som vill undvika könsmallen styra för mycket?
– Absolut. En pojke som vill vara tomte på dagis övertalas under högljudda protester att vara lucia. Och en flicka som vill ha en docka i födelsedagspresent får en helikopter. Sådant tycker jag blir fel.

Nätverk för intresserade föräldrar

Ett av de största föräldranätverken för frågor runt könsneutral uppfostran är FoFF, Forum för feministiska föräldrar. (www.foff.se). Här finns en e-postlista där man kan diskutera det mesta som har med barn och barnuppfostran att göra.

Med utgångspunkt från just FoFF har många grupper bildats i landet där medlemmarna träffas regelbundet för att diskutera förskolor, hur man kan vara som förälder med genusperspektivet för ögonen, hur man bemöter omgivningens ibland skeptiska inställning och tips på bra barnböcker.

En sådan föräldragrupp bildades i Malmö förra året. Malin Björns är sedan en tid tillbaka medlem där.

Även på nätforumet Vimedbarn.se debatteras könsneutral uppfostran.