Kompisens självmord blev en väckarklocka

Inpå Livet.
Brottaren Mikael Ljungberg tog sitt liv 2004. Fyra år tidigare var han firad olympisk guldmedaljör i Sydney. För landslagskompisen Martin Lidberg blev dödsfallet början till ett engagemang.

– Alla känner saknad, någon form av nedstämdhet. Att ha vaknat upp varje dag med ett mål och så finns plötsligt inte drömmarna kvar. Det blir en stor livskris, säger Lidberg.

Han gru ndade Polus, en stödgrupp till före detta elitaktiva.

– Vi fick respons av Riksidrottsförbundet, men jobbar tyvärr inte aktivt längre.

– Stjärnor jagar medaljer, men de är även människor av kött och blod. Så länge applåderna finns är alla med på tåget. När lamporna slocknar är det tyst. Många idrottare tappar sig själva och mår väldigt dåligt.

– Man skulle ha någon typ av a-kassa, någon försäkring. Någonting, säger han nästan vädjande.

För Lidberg blev Let’s quit ”Let’s dance”. Nya segrar och en karriär efter idrottandet som hälsocoach.

– Sponsorföretagen kunde ta större ansvar. Idrottspersonligheterna har en enorm drivkraft. Att få deras fokus på nytt är en otrolig resurs.

Författare: Richard Åkesson
Publicerad 30 november 2011 06.41
Uppdaterad 30 november 2011 06.41

Inpå Livet
Läsarpulsen
Bloggar
Toppnyheterna just nu