Tjejsnack om mens

MALMÖ. Killarna hålls oftast utanför. Men så kanske det inte borde vara, funderar de.

Elin Larsson, Lara Aziz, Josefin Johansson och Maja är alla tretton år och har precis börjat sjuan på Videdalsskolan i Malmö. Pia Frank hälsar på sin kompis Elin och tillsammans med de andra tjejerna har hon krupit upp i Elins säng för att ”tjejsnacka”.

Några av dem har redan fått mens. De andra väntar med skräckblandad förtjusning på att de första bloddropparna ska synas i trosan.
– Jag längtar inte precis, men det är ju inte så att jag skulle hata det om jag fick mens. Om alla tjejer pratar om det i skolan så kan man känna att ”varför har inte jag fått det än”, säger Elin.
– Det bästa hade varit om man hade fått det och sen blivit av med det. Då hade man i alla fall vetat hur det kändes, säger Pia.
– Det är väl så att när man får det vill man inte ha det och när man inte har det då vill man få det, säger Lara.
– Men längta inte till det. Det är riktigt störigt. Det är det faktiskt, säger Maja.

Kan ni prata om mens med vem som helst?
– Vi har precis börjat i en ny klass men alla tjejer snackar ändå om det, säger Elin.
– Det är ingen kul grej att prata med killar om. Lite pinsamt är det ju. När man tänker på det är det ändå ganska äckligt, säger Maja.
– Men det är inget att skämmas för heller. Alla får ju det, säger Elin.

Tycker ni att man pratar för lite om mens?
– För dem som inte har mens kanske man pratar för lite om det. Men när man får det så lär man sig det, säger Maja.
– I skolan pratar man oftast bara med tjejerna om mens. Men jag tycker att man ska prata med killarna också. De borde varna dem också. För de vet faktiskt inte heller vad det riktigt handlar om. Sen om man blir sur på dem förstår de varför man är det, säger Elin.
– Ibland säger jag att jag har min period så du får akta dig lite. Eller att jag har tjejproblem. Inte mens, utan tjejproblem. Det är lättare att säga så, säger Maja.
– Ja, då fattar alla vad man menar, säger Lara.

Hur var det att få mens?
– Jag tror jag blev ganska chockad, säger Maja.
– Jag trodde att jag skurit mig på låret, men min mamma lugnade mig och nu är jag van. Nu är det det här som gäller, säger Lara.

Har ni förändrats sedan dess?
– Innan var man mer som ett lydigt barn. Nu kaxar man sig mer, säger Lara.
– Mina föräldrar tycker redan att jag är kaxig. Ibland säger min bror att han undrar hur det blir sen när jag får mens, säger Josefin.
– Jag stressar mer och blir lätt sur, sen kommer jag på mig själv och undrar vad det är jag håller på med, säger Maja.
– När man har matte eller fysik så kan man inte koncentera sig. Det är så störigt, säger Lara.
– Jag hörde på radion att man blir mer shoppingsugen när man får mens, och det är sant. Man blir helt sugen på att slänga ut de gamla kläderna och köpa nya, säger Maja.

Håller ni koll på när det är dags för mens?
– Min mamma säger att jag borde hålla reda på det, men jag orkar inte, säger Maja.
– Jag, min mamma och min syster har det typ på samma gång så när min syster får det vet jag att det snart är min tur, säger Lara.
– På sätt och vis måste det vara ganska bra att skriva upp det i kalendern, till exempel om vi ska bada och då vet man ungefär, säger Josefin.

Har ni några knep på hur man slipper menssmärtor och pms?
– Skolsköterskan säger att man ska vara med på gympan och röra på sig, säger Elin.
– En varm dusch brukar vara bra för min mage, säger Maja.

Bindor eller tamponger. Vilket tycker ni är bäst?
– Tamponger verkar obehagligt. Tänk om snöret går av och de fastnar, säger Elin.
– Bindor är lätt, men när det är varmt och svettigt så är det ganska äckligt, säger Maja.
– Det kanske känns obekvämt de första gångerna, men man vänjer väl sig, säger Elin.
– Jag tror inte att jag kommer att ha tampong, säger Lara.
– Men tampong verkar ändå bäst när man ska bada eller springa så man kommer nog att ha det senare, säger Maja.

Hur tror ni att det blir när ni hamnar i klimakteriet och inte får mens längre?
– Det kommer att vara konstigt, då har man ju vant sig vid att ha mens, säger Lara.
– Man kommer nog vara ledsen och kanske vilja få tillbaka den, säger Pia.
– Eller så känner man: ”Yes, äntligen slut efter 40 år”, säger Maja.