Efter fyra års arbete med sjuka barn och specialistutbildning i barnsjukvård
måste Maria Hommel ibland mota bort den värsta oron. Hon ska snart få sitt
första barn.
– Min bild av nyfödda är ju konstig eftersom jag alltid är med där något har
gått fel, säger hon.
Maria Hommel jobbar som barnsjuksköterska på intensivvårdsavdelningen
på neonatalkliniken i Lund. Dit kommer nyfödda barn, som är i behov av
särskild sjukvård av olika anledningar. Att veta så mycket om vad som kan gå
snett leder ibland till mer oro, och ibland till mindre.
– Det kan ju skrämma vilken förälder som helst om deras barn fått gulsot och
behöver komma till oss för att sola, men det oroar inte mig så mycket, för
jag vet att sådant brukar gå bra.
Däremot var oron stor i början. Maria Hommels man Fredrik Hommel Bondesson var
så glad att han direkt ville dela glädjen med släkt och vänner. Hon ville
vänta med att berätta, med tanke på risken för missfall. Men det blev ganska
snabbt besvärligt på jobbet. Flera moment i arbetet är sådana att gravida
ska undvika att utföra dem, röntgen till exempel och medicinering med vissa
preparat. Efter att ha kommit undan några gånger med att skylla på
toalettbesök berättade hon till slut. Och inför en helgresa med släkten blev
det tvunget eftersom det var ett tillfälle när Maria Hommel vanligen hade
druckit vin, vilket hon nu skulle låta bli. Hon visste att resesällskapet
skulle fråga om det.
Maria Hommel är 28 år gammal, hennes man är 32 vilket är
ganska nära genomsnittåldern för de svenska förstagångsföräldrarna. Att ha
utbildningen klar och ett bra jobb var en självklarhet för henne innan det
kunde bli tal om barn. Där gick hon och hennes Fredrik lite i otakt.
– Han var klar med sin utbildning och hade startat eget redan när han var 20
år, så han har velat ha barn längre än jag.
Det avgörande för beslutet när det var dags, var ändå ett prinsessbröllop.
– Det känns ju lite gammaldags, men jag har alltid drömt om ett sagobröllop i
vitt som firas i champagne och det ville jag uppleva innan första barnet
skulle komma. Vi gifte oss på våren 2010 och det blev precis som vi önskade
det, säger hon.
Samma år på hösten gick Maria Hommel sin specialistutbildning i barnsjukvård.
Hennes mamma avrådde henne att jobba på neonatal med motiveringen att det
kanske skulle få henne att inte våga skaffa egna barn. Och visst är hon
påverkad av det hon upplever på jobbet. När slutet på graviditeten nu närmar
sig är oron stor bland annat för att hon ska gå över tiden.
– Då kan det hända att barnet får syrebrist och det känner jag rädsla för.
Fredrik säger ibland att jag har katastroftankar. Men jag har också nära
till alla specialister och när jag är orolig pratar jag med mina kollegor,
säger hon.