”Först måste jag gräla på dig, för det du telefonerar så sällan. Tack
emellertid för det du telefonerade på min födelsedag, jag blev så glad
däröfver; jag hade riktigt längtat att få höra något från dig. Skall jag nu
berätta hvad jag mest funderar på om dagarna, jo om jag är kär i dig eller
ej!”
Året är 1892 och 18-åriga Siri skriver till sin Carl Ludvig. Senare, 1897,
blev han astronomiprofessor i Lund. Samma år gifte de sig.
Inskickat av barnbarnet Birgitta Rosenberg i Lund.
”Hej! Hur mår du? Jag mår bra. Jag älskar dig så mycket.”
Ett brev från ett barnbarn. Raderna har i flera år spritt glädje på
kylskåpsdörren. Inskickat av Ragna-Lena Almquist i Malmö.
”Mitt allra första bevarade brev är från 1939 när jag var 15 år och hjälpte
till att passa hundar på ett ställe utanför Norrtälje.
Jag råkade bada med min klocka som jag måste gå till urmakare med och det
skulle kosta 5 kr. Men jag hade bara tre kronor som jag fått av mor och far
att använda till porto för att skriva hem till dem. Jag tiggde om 2 kr, men
fick en hel tia av dem, och tyckte jag hade världens snällaste föräldrar.”
Viveka Vitestam, Lund.
”Har i min ägo flera brev från våra släktingar i Norge till min mamma och
hennes syster i Havstensund i Norra Bohuslän under andra världskriget. Det
unika med dom är att dom är öppnade och censurerade av det Tyska
överkommandot o stämplade med hakkorstämpel o ”Geöffnet Deutche uberkomando
Norge”
Bertil Aronsson, Lödöse
”En dag, detta är för länge sedan, hade jag Bibeln i mina händer då en
läderrem var trasig så undersökte jag det. Jag kom väl åt så att sidorna i
Bibeln bläddrades och det ramlade ut ett papper. Jag läste det, och det var
ingen rolig läsning. Det var en av de manliga förfäderna på min mors sida
som skrev ner sin sorg. En son hade försvunnit. En liten pojke. Han hittades
i bäcken.”
Hans Malmberg, Lund.
”Dear, unknown Karin
Så började ett brev jag fick för över 40 år sedan, strax efter jul. Det kom
från Japan och var skrivet av Mari. Hon hade tidigare skrivit till jultomten
i Sverige, och jag – som då gick i fjärde klass – hade på syslöjden gjort
ett par små tomtar som jag lagt i en för ändamålet avsedd ask och skickat
till Skansen (tror jag) som hade hand om detta – att skicka julklappar till
barn i andra länder som skrivit till tomten. Utanpå asken skrev jag mitt
namn och adress, och det var ju tur, eftersom Mari ville tacka.”
Karin Ramsing, Malmö, som än idag brevväxlar med Mari.
”Min fru och jag hade en kärleksrelation under åren 1972–74, som
resulterade i en omfattande brevväxling på cirka 150 kärleksbrev, som alla
finns bevarade, alla handskrivna, varav en del dock via skrivmaskin. Vi är
idag glada att breven bevarats och tycker att de betyder mycket för vår
nuvarande relation, även om vi ej hade kontakt med varandra under 26 år!”
Anonym man.
”Efter att jag flyttat till Sverige från Finland och lämnat mamma ensam och
längtande, skrev jag två brev i veckan under alla de tjugo åren mamma levde.
Hon kunde i detalj följa med våra barns utveckling, vårt sociala liv, allt
visste hon. Förstod redan då vilken enorm glädje det var för henne, ännu
mera förstår jag det nu."
Dorrit Fredriksson, Malmö.
”Alltsen domssöndagen i fjor, då Ni kom hem och satte Er bakom min plats i
kyrkan och jag vid utgåendet träffade Er, har, såvitt jag vet, ingen dag
gått, utan att Ni, med eller mot min vilja trängt fram i mina tankar././
Den fråga som jag numera icke kan underlåta att ställa till Er, min fröken,
är denna: Kan Ni skänka mig en innerlig hängivenhet och en trofasthet, som
svarar mot namnet Petrea, och vill Ni på den grunden ställa Er vid min sida
och såsom min Hustru dela min anspråkslösa lott, hur Försynen än skiftar
den?” /…/
Jag väntar ett oryggligt ja eller nej. Kärlek kan endast givas fullständigt
till skänks av gott hjärta: ”Kärleken söker icke sitt”; därför kan jag inte
be utan blott fråga.”
18 april 1902. 47-årige Nils Asker i Ängelholm friar i ett flera sidor långt
brev till Ellen Petrea Rosén, 20 år.
Fyra dagar senare kommer svaret på en lite rosa biljett:
”Nils!
Jag mottog i går afton Ditt bref. Om det är möjligt – möt mig då i
Thorslund på vägen till hamnen i eftermiddag klockan half fem. Jag skall då
muntligen gifva Dig mitt svar.
Ellen Petra”
De gifte sig i december 1902.
Inskickat av barnbarnet Annmari Asker, Lund.
”Genom alla mina ungdoms- och till stor del vuxenår skrev mamma och jag
brev till varandra! De var fyllda av känslor, råd, tankar, undringar,
glädje, sorg, små saker och stora saker – alltid tänkvärda brev! Har de
betytt, präglat mig på något sätt? Naturligtvis! Det fanns dagar då jag
förbannade breven, klarade inte av innehållet, vågade knappast öppna dem …
Men det fanns underbara stunder med mammas fina brev!
/…/Trots allt saknar jag mammas långa brev – har kanske fått lite distans
till många saker numera?”
Christina Wilhelmsson, Malmö, som efter moderns död slängde alla brev för det
blev för smärtsamt att ha dem kvar.
”Madame,
Ni har vänligheten att fråga mig vad jag anser om banden mellan min musik
och Mozarts: Herre Gud i himlen! Mina ”vänner” dodekafonisterna skulle säga
att det är som att jämföra Himalaya med Montmartres höjder, även om man från
dessa har en mycket vacker helhetsvy över Paris...”
Den franske tonsättaren Jean Françaix svarade 1994 på ett brev skickat av
Ystadsbon Ingrid H Fredriksson. Hon arbetade då med en konsertproduktion
kallad ”Från Wolfgang Amadé till Jean Françaix”. Idén var att få den franske
komponistens personliga reflektioner kring banden mellan de två.