Det kallas homosocialt begär, heteromäns intresse för varandra.
Etnologen Jesper Fundberg såg fenomenet komma farande från alla håll när han
följde ett fotbollslag med 13–14-åringar och deras tränare i 40-årsåldern.
En studie som mynnade ut i doktorsavhandlingen ”Kom igen gubbar! Om
pojkfotboll och maskuliniteter”. Allra tydligast såg han det på kvällarna
under lägret de reste till.
– De gjorde sig i ordning, sprayade, fixade och donade. Och så lämnade ingen
förläggningen. De hade pratat om disko, men kväll efter kväll blev de kvar
och gjorde sig i ordning för varandra. De pratade om brudar, hela tiden.
Men det enda de tittade på var varandra.
Homosocialt begär har inget med sex att göra, men blir ändå
brännhett och så svårt att hantera.
Hur löste killarna i laget dilemmat? På beprövat manligt vis. De skaffade sig
en jargong med stereotyper att luta sig emot när det blev för känsligt.
– De hade tre figurer: kärringen, bögen och invandraren. Tre figurer som de
inte var. Spela inte som en kärring, håll bögavstånd, uppträd inte som en
invandrare. Alla tre figurerna handlar om känslor, och i viss mån intimitet.
Till slut förstod jag att det handlar om de budskap man får till sig som
pojke och blivande man i det här samhället. Att inte visa känslor, att inte
vara för nära, att klara sig ensam. De behöver stereotyperna för att de
känner på sig att de vill ha närhet. Men så får de inte det. Då måste de
hantera det och då finns bara jargongen.
Universalknepet för män som vill vara nära varandra är annars
ritualen. En ritual har en början och ett slut, det finns ett manus och en
roll man kan kliva in i. Efter en vecka med vardagar fria från närhet kommer
helgens match. Två gånger 45 minuter, en tydlig struktur där spelare
plötsligt kan ta varandra på könsorganen i uppsluppet målfirande eller
supportrar finna sig hoppande upp och ned i en kram med någon de aldrig
träffat förut.
– När det är okej, då blir det så överdrivet. Det blir något karnevaliskt av
det.
Jesper Fundberg vill inte se ett Sverige fyllt av män som kramas.
Däremot hoppas han att mannen i framtiden kan ha skaffat sig ett bredare
register för hur han uttrycker närhet.
– Som det är nu hoppar man över allt som finns mellan något slags ytlig
vänskap och rå kåthet. Allt däremellan är som bortraderat och kvar blir bara
de starka uttrycken. Är man nära varandra handlar allt plötsligt om sex. Men
tänk om man hade övat lite på nyanserna, på vad den här intimiteten handlar
om rent praktiskt. Om man hade pratat om det skulle man kunna hantera det på
ett helt annat sätt.