På äldreboendet Lotte i Köpenhamn lever de äldre som om de bodde hemma.
– Jag har en stark tro på livet före döden. Därför kan man bli berömd för
att göra något så självklart.
För Thyra Frank handlade det om ren medmänsklighet när hon förändrade
äldreboendet Lotte i Köpenhamn.
– Vi föds som original men ska dö som kopior, säger hon med avsky.
Det är måndag förmiddag. Fastän klockan nästan är elva har vissa av
pensionärerna ännu inte ätit frukost. De bestämmer själva vilken tid som
passar.
– Någon vaknar klockan fem och då får han kaffe och ett rundstycke, säger
Thyra Frank.
Lunchen brukar serveras vid ettiden.
– Vad önskar du dricka? Rött vin?
Just den här dagen är det lite extra festligt för Annemarie Garvold,
biträdande föreståndare, fyller 46 år. Hon har önskat sig stekt fläsk med
persiljesås och då blir det denna danska paradrätt som serveras.
– När en av våra hyresgäster, de kallas så här, fyllde år häromdagen var
önskemålet laxsnittar, kalvstek och citronfromage. Och det serverades tack
vare att vi har ett eget kök och en egen kock, säger Thyra Frank.
Mitt i fläskdoften sprids rökdoft. När det är kalas är det tillåtet att röka
i matsalen, för pensionärer och personal. Mot lagen.
– Är det någon som kommer på oss får vi väl böta, säger Annemarie Garvold.
Hon ser inte särskilt bekymrad ut.
Annars är det endast i vardagsrummet på första våningen och i de enskilda
rummen som rökning är tillåten.
För här är filosofin att detta inte är en institution utan ett hem. Och i
sitt hem bestämmer man själv. När man vill äta, sova, klä på sig, gå i
affärer, på Tivoli eller till biblioteket. Eller ha röda naglar.
Här får anhöriga komma när de vill och de är ofta med på fester. För fest är
det ofta.
Vin serveras till alla måltider om någon önskar det.
– Därför behöver vi heller inga sömnmedel, säger Thyra Frank.
Det gamla fyravåningshuset har varit sjukhem tidigare. Men inte förrän 2001
installerades hissar.
Enligt mottot att allt är möjligt har det gått ändå.
Personalen har målat, sytt gardiner, slängt ut linoleummattorna och sparat
till kristallkronor. På borden finns riktiga dukar och färska blommor. Frukt
och godis går alltid att få.
Personalen äter – och dricker – med sina hyresgäster. Och ändå är de inte
fler än på andra äldreboenden.
– Uniformerna brände vi för mer än tio år sedan, säger Thyra Frank och
skrattar.
Det grå håret och alla rynkorna har hon fått i kampen mot byråkratin.
– Min kamp är inte politisk utan medmänsklig, säger hon.
Äldreboendet får en summa pengar precis som alla andra kommunala boenden för
äldre. Lotte är dock självstyrande vilket innebär stor frihet att spendera
pengarna. Och den stora ”vinsten” är låga, för att inte säga obefintliga,
vikariekostnader. Sjukfrånvaron är minimal.
”Överskottet” har därför det här året kunnat gå till en veckotripp till
Menorca med alla pensionärer och personal.
Enligt Thyra Frank står personer i kö för att få jobba här. Minst lika många
pensionärer köar för en plats. Ryktet om Lotte har spridit
sig långt.
Ellen Keller är 92 år och har bott här i drygt två år. Hennes rum är stort
och vackert och vetter mot trädgården.
– Jag trivs här till 100 procent. Personalen, maten – ja allt är bra, säger
hon.
Visst var det svårt att lämna den egna lägenheten men när benen inte längre
bar riktigt fanns det inte så många alternativ.
– Mina barn körde runt och tittade på olika äldreboenden och fastnade för
trädgården här utanför. De hade tur för frun var här, Thyra Frank alltså,
och drygt två månader senare fick jag komma hit, berättar Ellen Keller.
Hon tar gärna ett glas vin, röker till barnens förtvivlan och ligger och
läser till långt in på nätterna. Därför stiger hon heller inte upp förrän
vid nio eller tio.
Pratar gör hon gärna men beklagar att några inte hör så bra.
– Då får jag ta i och det blir man trött av, säger Ellen Keller.