– Många av de här barnen mår mycket dåligt. De är helt utlämnade, de är lojala
och i händerna på de vuxna. De behöver oss, säger Gunilla Flodin,
sekreterare i föreningen.
I dag har forumet cirka hundra medlemmar, men Gunilla Flodin tror att det
finns många mor- och farföräldrar som lider i det tysta.
För medlemmarna har problemen oftast börjat i samband med föräldrarnas
skilsmässa eller efter att den ene föräldern dött. Konflikter har uppstått
och barnbarnet har inte längre tillåtits träffa den ene förälderns släkt.
Ibland rör det sig om komplicerade vårdnadstvister och
familjehemsplaceringar.
– I mitt eget fall var det min dotter som gick bort. Efter det tog pappan
flickan och flyttade. Sedan dess har jag inte fått träffa henne och det är
en oerhörd sorg för mig, säger Gunilla Flodin.
Föreningen är starkt kritisk till hur vårdnadsärenden och
familjehemsplaceringar går till och anser att mor- och
farföräldragenerationen borde ha rättigheter och lyssnas till.
– Vi vill ha rätt att föra vår talan i domstol om barnets rätt till umgänge
åsidosätts. Och i de fall där föräldrarna inte kan ta hand om sina barn ska
mor- och farföräldrar i första hand få vårdnaden. Så är det inte i dag. De
sociala myndigheterna lyssnar inte på oss. Dessutom anser vi att barnet
måste ha rätt till ett eget ombud.
I dag fungerar föreningen som ett nätverk för medlemmarna runt om i landet. De
ringer och pratar med varandra, stöttar. Mycket energi läggs på påtryckning
och information.
– Vi skriver till regeringen och försöker på olika sätt få till en förändring.
Och vi kommer att kämpa vidare, säger Gunilla Flodin.