Dolly Douglas Larsson fyller tre år på julafton. Men redan nu hänger ballonger och serpentiner i alla regnbågens färger i lägenheten.
– Vi firar namnsdagen också eftersom det blir så mycket annat firande på julafton, förklarar Liv Ambjörnsson.
I snart ett år har familjen bott i sin femrumslägenhet. De flyttade ihop utan att känna varandra och lever nu familjeliv med delat ansvar för hemmet, och lilla Dolly Douglas.
Det hela började när Ellen Larsson oplanerat blev gravid med Jakob Larsson. De blivande föräldrarna som provat parlivet hade beslutat sig för att vara vänner i stället. Graviditeten upptäckte de först när den var långt gången.
För att få delat juridiskt ansvar för sitt barn gifte de sig.
– Det kändes förnedrande att behöva redogöra för våra sexuella relationer när vi registrerade Jakobs faderskap, säger Ellen Larsson. Då var det enklare att gifta sig.
Hösten 2009 flyttade Ellen och Dolly Douglas Larsson in i Liv Ambjörnssons och Karin Casimir Lindholms kollektiv. Starka band skapades och när hyreskontraktet gick ut började de tillsammans med pappa Jakob leta efter ett gemensamt boende för alla fem. De växte samman till en familj.
Att leva i en så kallad stjärnfamilj, med egna ramar för familjebanden, kan vara lite speciellt när andra inte vet hur de ska förhålla sig till det hela.
– Det är roligt, i min sjukhusjournal stod det ”Ensamstående mamma, boendes tillsammans med före detta sambo och två vänner”. Är jag en ensamstående mamma? Och är man före detta sambo med någon man bor med just då? Som man dessutom är gift med. Och är inte Karin och Liv också sambos? skrattar Ellen Larsson.
Att de fyra föräldrarnas relationer till varandra är ickesexuella tror de alla är en anledning till att deras familj känns så trygg.
– Jag tänker ofta på det med andra föräldrar, säger Ellen Larsson. Palla bo ihop med allt vad det innebär, sen ska man vara förälder och ha det samarbetet. Dessutom ska man hålla igång någon sorts förälskelselåga ...
– Så ska man ha en karriär också, inflikar Jakob Larsson.
– Jag fattar inte att folk orkar, säger Ellen Larsson.
I sitt kollektiv försöker de fyra vuxna tona ner betydelsen av könstillhörighet på olika sätt. Barnböckerna läses olika vid olika tillfällen och Dolly Douglas bestämmer själv om personen på bild med klänning ska kallas mamma eller pappa.
Istället för hon och han använder de ord som den och en. De gillar också det könsneutrala ordet hen.
– Jag vill inte bara bli kallad en hon. Hellre då att man växlar och kallar mig han också, säger Karin Casimir Lindholm.
Med två förnamn vill de också undvika att Dolly Douglas hamnar i ett absolut fack av att vara bara flicka eller pojke. De säger att deras barn har ”ett aningen längre urinrör” men vill inte att det ska avgöra hur deras barn behandlas. Ibland använder de Dolly, ibland Douglas.
– Men vi tar inte ifrån Dolly rätten att vara pojke, säger Jakob Larsson. Vi har aldrig rättat eller gått in och ändrat när Dolly leker. När han blir äldre kommer vi att prata med honom om hans möjligheter att själv välja.
Reaktionerna utifrån varierar. Vännerna har liknande idéer. Men ledaren i föräldragruppen när Dolly Douglas var nyfödd, hade inte samma övertygelse, berättar Ellen Larsson.
– Hon menade att det var farligt för mitt barn att jag inte könar det. Att barnet blir osäkert och introvert. Men hon tyckte också att man ska ha push up-bh när man ammar för att inte få hängbröst. Man är så osäker i början, och tar åt sig väldigt mycket.
Också i lekparken stöter de på oförståelse.
– Det finns en extrem vilja att veta vilket kön ett barn har. För att människor ska veta hur de bör förhålla sig till det. Ibland vet folk inte hur de ska bemöta Dolly, säger Liv Ambjörnsson.
På förskolan har de däremot fått ett positivt bemötande. Personalen kallar dem kort och gott ”Dollys föräldrar”.
– De tycker bara att det är lyxigt och mysigt med så många i familjen, säger Jakob Larsson.
Med hjälp av husmöten och ett schema struktureras vardagen. En hämtar på förskolan och en lämnar. Städar och storhandlar gör de tillsammans och nästan varje kväll äter de gemensam middag. I semestertider planerar familjen vissa aktiviteter tillsammans, men det är inte obligatoriskt att vara med på allt.
Vid sidan av kollektivet har de även andra familjeband, förklarar Karin Casimir Lindholm. Både egenvalda och biologiska. Och de har alla sexuella relationer med personer utanför familjen.
För att utomstående ska förstå deras livssituation kan de behöva förenkla en aning ibland.
– Jag brukar säga att jag har ett bonusbarn, säger Karin Casimir Lindholm. Att jag inte är en biologisk förälder eller har varit med från början, men att jag är en medförälder.
Om det hade varit tillåtet hade Ellen Larsson gärna gift sig även med Liv Ambjörnsson och Karin Casimir Lindholm.
– Om Jakob och Ellen dör i en trafikolycka, säger Karin Casimir Lindholm. Då har vi ingen rätt till Dolly, som skulle kunna hamna hos någon faster hon träffar någon gång om året. I stället för oss som hon lever med. Det är läskigt.
Liv Ambjörnsson planerar att flytta ut och bo med andra vänner en tid. Ungefär som när ett syskon flyttar, resonerar de.
– Vi vill inte skapa något otryggt för barnet, men det behöver inte vara något konstigt att folk kommer och går lite. Det är naturligt att saker förändras. Jag vill fortfarande ha en betydande roll i Dollys liv även om vi inte får samma vardagsgrej, säger Liv Ambjörnsson.
Förändringen blir stor för dem alla, men med rutiner och fortsatta ansvarsdagar tror de att tillvaron kan förbli stabil för Dolly Douglas Larsson.
– Man får bara jobba lite hårdare på sin relation, säger Karin Casimir Lindholm. När det är ett biologiskt barn kommer det på köpet på något vis.
Ellen Larsson håller med.
– Vår intention är att göra gott, och drivkraften är kärleken till vårt barn och varandra, säger Ellen Larsson. Men vi vill se möjligheterna och inget är statiskt.
Ellen Larsson och de andra vill gärna ha ett syskon till Dolly Douglas. Karin Casimir Lindholm funderar på att skaffa barn, men hur eller när är obestämt.
– Vår dröm är att hitta någon som flyttar in som vill ha barn, säger Karin Casimir Lindholm. Som vill bli en del av vår familjebild.