KARLSKRONA. Elina Nelson har alltid älskat att sjunga. Som nybliven tonåring drömde hon om att få stå på scen och sjunga inför en stor publik i direktsänd tv. Gärna i Melodifestivalen. Första gången hon stod på en scen var i sexan. En klasskompis föreslog för musikläraren att Elina skulle sjunga solo på skolans föräldraföreställning.
– Innan dess hade jag inte riktigt förstått att jag var bra på att sjunga. Jag blev varm i hela kroppen när läraren frågade mig. Det var först då jag förstod kopplingen. Jag älskar att sjunga och de andra tycker att jag är bra på det.
Framträdand
et gav mersmak och efter det tog Elina Nelson alla chanser hon kunde att stå på scen. På rasterna fick hon låna nyckeln till aulan av musikläraren, som också gav henne några karaokeskivor att använda som bakgrundsmusik. Elina sjöng och klasskompisarna satt i publiken.
– Jag älskade att stå där och uppträda inför dem. Det var något som lockade, jag fick en kick varje gång.
När Elina Nelson var 15 år sändes den första säsongen av Idol i Sverige. Då var hon för ung för att söka, men året därpå var hon mer än redo.
– Jag var ganska självsäker när jag gick in till juryn på auditionen i Malmö. Jag litade på min talang. På slutauditionen började jag tvivla. Alla andra var så duktiga och jag var inte lika säker längre. Jag brast ut i gråt när juryn sa ja och tänkte att äntligen skulle jag få göra det jag drömde om.
E
lina Nelson blev en av elva deltagare som varje fredag skulle tävla mot varandra inför en studiopublik och över en miljon tv-tittare. Snart var den 16-åriga tjejen från Torna Hällestad mer känd som Idol-Elina med det rosa håret.
– Min dröm brann så starkt inom mig och det hjälpte mig vidare. Jag tror på positiva tankar och dess energi. Att man kan få vad man vill om man vill det tillräckligt mycket.
Drömmen om att st
å på scen och uppträda i direktsändning förverkligades vecka efter vecka i Idols fredagsfinaler. Men efter sex veckor var drömmen över. Elina Nelson åkte ut.
– Mitt mål var att sjunga i direktsändning och det lyckades jag med. Men längtan efter att jobba som artist, göra skivor och turnera var inte lika stark. Jag drömde inte om det med samma intensiva kraft och jag tror att det var anledningen till att jag inte blev artist efter Idol.
Efter utröstningen väntade signeringsturné med Idolskivan tillsammans med de andra utslagna deltagarna. Men att sjunga samma låt på olika köpcentrum runt om i Sverige var inte lika roligt som att fritt välja låtar att uppträda med i tv.
– Efter Idol begränsades mitt artisteri. Men vi fick ständigt höra att det var nu vi måste synas för att behålla kändisskapet. Vi var tvungna att smida medan järnet var varmt.
När turnén var över fick Elina Nelson spelningar tillsammans med Måns Zelmerlöw och Ola Svensson. I jämförelse med de reaktioner som flickfavoriterna väckte kände hon ofta att publiken inte uppskattade henne för det hon sjöng, utan snarare tyckte att det var lite kul att få se en cool tjej med rosa hår som var känd från tv på riktigt.
– Jag blev ganska olycklig och trött på artistlivet. Det var jättejobbigt och plågsamt. Jag tänkte att om det är så här det är att vara artist vet jag inte om jag vill vara det längre.
När h
on inte synts i medierna på ett tag slutade telefonerna ringa. Efter att lugnet lagt sig kände Elina Nelson att hon åter var tillbaka på ruta ett. Men drömmen var oskarp när hon inte längre visste vad hon ville.
– Den sista spelningen jag gjorde var på en klubb utanför Stockholm. Jag gjorde det bara för pengarna. Jag hade redan insett att det inte var min grej och det var en pina att stå där.
Där och då bestämde hon sig för att aldrig mer göra några liknande spelningar. Efter studenten sommarjobbade hon på en sluten psykiatrisk akutmottagning på Sankt Lars i Lund och tanken på att börja studera till sjuksköterska väcktes.
– Jag fick upp ögonen för hur otroligt givande det är att jobba med människor och hjälpa dem som har det svårt.
Trots sina egna erfarenheter övertalade Elina Nelson en av sina bästa kompisar att söka till Idol två år efter att hon själv varit med.
– Hon hade sina egna låtar och visste vilken artist hon ville bli. Till skillnad från mig som inte skrev egna låtar på den tiden och inte hade någon koll på vad exakt jag ville göra.
Amanda Jenssen gick hela vägen till finalen i Globen. I publiken satt Elina Nelson och såg sin vän förverkliga den dröm hon själv haft.
– Jag var så himla glad för hennes skull, men samtidigt var jag ledsen för att inte jag fick det hon fått. Det är en jobbig känsla att känna sig svartsjuk på sin bästa vän och det är inget jag är stolt över, men jag var väldigt ärlig mot Amanda med hur jag kände. Hon var väldigt förstående och vi skulle aldrig låta detta förstöra vår vänskap.
När Amanda Jenssen senare åkte på turné backade Elina Nelson upp som körsångerska. Avundsjukan var som bortblåst och prestationsångesten släppte när lusten för musiken väcktes igen. Hon började skriva egna låtar. Till en kompis som skulle resa bort, till sin mammas bröllop och sin brors student. Plötsligt kom inspirationen naturligt.
Under en
period flyttade hon till Oslo där hon inte kände någon. Hon prövade sina vingar, fokuserade på annat än musiken och började drömma andra drömmar. Idén som föddes under sommaren på Sankt Lars växte sig starkare och sedan ett år tillbaka läser hon till sjuksköterska i Karlskrona.
– Nu drömmer jag om att bli volontär för Läkare utan gränser. Att åka iväg och göra skillnad. Men jag känner inte att jag har stängt dörren till musiken. Jag kommer alltid att vilja sjunga. Men något har förändrats. Från att uppträda i tv handlar min dröm nu om att få skapa musik och kunna beröra andra med mina egna ord. När jag nu skriver en låt och får spela upp den för en person som blir berörd ger det mig en lika stor kick som att få sjunga inför hela svenska folket i tv.