Det visar en rapport som forskare på Nationalekonomiska institutionen vid
Stockholms universitet har gjort.
– De vi studerade gav upp ett namn som lätt kan klassificeras tillhöra en
grupp som diskrimineras på arbetsmarknaden. De bytte till namn som var mer
neutrala, säger Mahmood Arai, professor i nationalekonomi.
Forskarna jämförde en grupp namnbytare med en grupp som inte bytte namn, och
tittade på deras löneutveckling under åren efter namnbytet. På den tiden
fick namnbytarna snabbare löneökning än de andra. Skillnaden var mellan 10
000 och 15 000 kronor om året.
Forskarna konstaterade att det främst var personer från Nordafrika,
Mellanöstern och slaviska länder som bytte namn.
Särskilt många var det som bytte bort efternamnet Mohammed.
Undersökningen gjordes på 1990-talet, men inte mycket talar för att det är
annorlunda idag, tror Mahmood Arai.
– Förhoppningsvis har förhållandena ändrats till det bättre, men det är
knappast något radikalt. Olika saker har påverkat åt olika håll. På den goda
sidan finns ett större medvetande om att Sverige inte är som förr och att
man kan heta annorlunda, åtminstone i större städer. Men det finns
mekanismer som talar emot, som islamofobi, och det finns partier idag som
öppet propagerar för att muslimer, som ofta har arabiska namn, inte passar i
Sverige, säger Mahmood Arai.
Däremot är det inte längre lika många som byter från ett utländskt klingande
namn till ett svenskt namn.
På bara fyra år har den slags ärenden nästan halverats, kan man konstatera på
PRV. Den som har ett utländskt klingande efternamn väljer då hellre att ta
ett annat namn från samma del av världen, men som är mer internationellt
gångbart.