Ute i trapphuset har tomatplantorna börjat gro. Placerade på trappstegen och
längs med väggarna står de i krukor i väntan på att planteras ut på den
lilla takterrassen.
– Det är nog inte alla hyreshus som skulle tillåta att det står krukor
överallt, säger Sarah Emery.
Hon bor med sina barn i ett lägenhetskollektiv i Landskrona, egentligen bara
tänkt som ett stopp på vägen. Från början var drömmen egentligen ett hus på
landet. Nu börjar hon tro att det kanske är det här sättet att leva som är
lösningen. De bor litet, energisnålt och den lilla yta de har att odla på
räcker långt. Potatis hade de till i februari och i frysen ligger det
fortfarande bönor.
Sarah Emery odlar så mycket hon kan av sin egen mat, lappar och lagar istället
för att köpa nytt och önskar ibland att hon inte brydde sig så mycket.
– Mitt engagemang har drivits av ett dåligt miljösamvete. Vad är det som ger
oss rätt att leva på ett sådant sätt som vi gör i dag?
Att odla sin egen mat skapar en känsla för vad den är värd, anser hon. Hon tar
med barnen till kolonilotten och tycker att alla egentligen borde odla.
I föräldrarnas lilla köksträdgård väcktes intresset. När hon sedan som
sextonåring flyttade från Skåne till Linköping lät en bonde Sarah Emery och
hennes vänner odla på en bit av hans mark. Nu får plantorna nöja sig med
några kvadratmeter på taket, eller på kolonilotten inte långt därifrån.
I vardagsrummet står den gröna soffan ärvd av mormor. Den är obekväm, och hon
försökte köpa en ny när de skulle byta lägenhet. Men samvetet sade stopp. I
affären kunde de inte ens säga var soffan var tillverkad. Hon blir arg på
sig själv för att hon inte ens klarar av det när så många andra köper nytt
hela tiden.
I fåtöljen bredvid ligger tygblöjor som väntar på att vikas. Hon är
föräldraledig med sitt tredje barn och är lättad över att i alla fall inte
ha konsumtionen av engångsblöjor på sitt samvete.
Fast hushållsodlingen görs inte för att mildra samvetet utan för att det är
roligt. Sarah Emery återkommer till vilken lyx det är att vi bara kan gå ner
till affären och köpa det vi vill ha. Istället för att handla maten tycker
hon att vi borde odla vår egen mat i större utsträckning än vad vi gör idag.
Hur tänker du att människor i dag ska hinna med det?
– Hur hinner man med att spela golf? Eller alla andra fritidsaktiviteter. Vi
hinner för att vi vill det. Egentligen är det absurt att vi i september
köper äpplen från Argentina.
Hon säger att hennes sätt att leva inte innebär en kritik mot någon annan utan
är en samhällskritik. Det är istället samhället som behöver förändras. Det
dåliga miljösamvetet beror på allt det hon inte kan påverka och på att hon
alltid kan göra mer än vad hon gör. För samtidigt som hon hållit fast vid
sina principer medger hon att det inte är helt lätt ibland.
– Det har blivit lite svårare nu. Jag har inte samma tid och det är fler som
ska ha saker, säger hon och syftar på den växande barnaskaran.
När man får barn kommer en annan vilja in i bilden som man måste anpassa sig
efter. Samtidigt tycker hon att det känns som att sättet hon lever på nu nog
gör mer nytta än när hon var yngre och mer miljöpolitiskt engagerad.
– Nu när jag har barn känns det som att mitt agerande ger ringar på vattnet.
Omgivningen påverkas också mer av en behärskad trebarnsmor än en arg
sextonåring.
Sarah Emery plockar upp en annonsbilaga med glansiga sidor. Den gör reklam för
bostäder och hon är märkbart irriterad.
– Titta på det här. Det här sammanfattar vad jag tycker är dåligt. Det är en
lista om fördelar med att köpa nytt. Första punkten: ”Det är nytt.” Varför
har det nya ett egenvärde?
Plantskola. Krukorna trängs i vardagsrummet. Sarah Emery odlar så mycket hon
kan av sin mat. Just nu är hon föräldraledig med lilla Edith.