Hans Åkerhjelm går runt till varje elev och visar och berättar. Det är tredje
gången gruppen träffas och de har kommit halvägs in i sin sex veckor långa
kurs. En del bläddrar i sina papper, någon klickar lite försiktigt med
musen.
Näst längst fram sitter Inga Lindoff, 81 år, hon har precis öppnat webbläsaren
och klickat sig in på Ikeas hemsida.
– Jag ville lära mig internet för att jag vill kunna gå in och se vad som
finns. Speciellt skulle jag vilja kunna kolla på resor, säger hon.
I somras fick Inga Lindoff en dator av sitt barnbarn, som tyckte det var dags
för mormor att ge sig ut på internet. Men att lära sig av barnbarnet
fungerade inte.
– Hon är ung och datorvan så det gick lite för snabbt.
I stället sökte sig Inga Lindoff till kursen på Studieförbundet Vuxenskolan
och hittills har hon lärt sig att använda datorn och att navigera runt på
internet.
– Jag är nyfiken och då är internet bra. Sen tycker jag det är intressant att
gå in på tidningar och läsa nyheter, de uppdateras mycket snabbare online.
Att hon tog steget att börja använda internet är inget hon ångrar. Men hon
medger att det ibland kan vara svårt.
– Det tar längre tid nu att lära sig något nytt än när man var ung, men det
gör det ju med allt.
Några rader bakom Inga Lindoff sitter Roland Lagby, 67. Han har sökt sig hit
av nyfikenhet, för att ta reda på vad det är alla ungdomar håller på med.
– Jag har ju fått veta vilken glädje man kan ha av det, säger han och klickar
sig fram till Eniro.
Tidigare har han inte känt att han har haft behov av att använda dator eller
internet.
– Vår generation är ju inte uppväxt med dator, användandet kommer inte lika
naturligt, säger han.
Roland Lagby har aldrig upplevt att han missat information bara för att han
inte har haft tillgång till internet. Men när andra har berättat om vad de
har gjort online har han känt att han inte riktigt kunnat vara delaktig. Det
är något han ser fram emot att vara nu.
– Nu kan jag prata samma språk som den yngre generationen och livet blir
enklare om jag själv kan göra en massa saker som jag tidigare varit tvungen
att be om hjälp med.
”Varför kan jag inte pila där uppe?” frågar en man längst bak i
föreläsningssalen. ”Hur går jag för att komma där ifrån?” frågar en annan.
Dagens uppgift är att navigera runt på internet. Studenterna har fått ett
papper med webbadresser, men nu är det fri surfning som gäller.
Vid ett bord sitter två damer i 70-årsåldern och klurar på hur de ska ta sig
vidare från en sida till en annan. De konstaterar att det är svårt för den
som är ovan och att de faktiskt har klarat sig bra utan internet tidigare.
Klockan tickar vidare och efter en timme är det dags för kaffepaus. Varje
föreläsning varar i tre intensiva timmar. I kafferummet surras det om vad
lektionen handlat om. Vad som har fungerat och vad som har varit svårt.
– Dator är jobbigt, säger Hans Andersson, 66 år. När man kör fast hemma så kan
man inte få någon hjälp. Här ropar vi bara på Hans.
Och läraren Hans Åkerhjelm rosas av alla deltagare.
– Han går inte för fort fram, det är viktigt. Jag har fått undervisning
tidigare, men då har jag inte kunnat följa med i undervisningen, säger Hans
Andersson.
Att ta det lugnt är enligt Hans Åkerhjelm det bästa sättet att lära sig.
– Det går inte att lära sig allt på en gång. Vi går igenom allt bit för bit
och sen blir det mer avancerat efterhand, säger han och fortsätter:
– De är alla tuffa som ger sig på det och försöker, trots att de inte tillhör
internets största målgrupp. En hel del kommer hit osäkra och säger att de
inte kan men för många går det riktigt bra.