Spåren av druvkursen med fjorton deltagare kvällen innan har Karin Thellmark
bara delvis hunnit undanröja. Ett mindre bord har hon ställt åt sidan, men
det stora matsalsbordet i Höllvikenvillan är fortfarande täckt av underlägg
med numrerade ringar för vinglasen. Här har det luktats, smackats, spottats
och diskuterats. Varje aspekt av syrah-druvan har bedömts och analyserats.
– På druvkursen lär man sig teorin bakom en speciell druva, man talar om
klimat och jordmån, om framställningsmetod, karakteristika och vilken mat
som passar till just den här druvan. Vi provade syrah från Rhône,
Kalifornien, Sydafrika och Australien. Som jämförelseobjekt hade vi två
snarlika viner, som inte var framställda på syrah.
Som utbildningsansvarig och chef för Munskänkarnas sektion i Skanör-Fals-terbo
håller Karin Thellmark en gång i månaden i en större vinprovning på
Kaptensgården i Falsterbo med sextiotalet deltagare. Kurser i hemmet har hon
varje vecka. Hon fixar allt från introduktionen för rena nybörjare till
avancerade fortsättningar. Dess-utom anlitas hon flitigt som föreläsare av
Vuxenskolan.
Något problem att tala och agera inför publik har hon inte. Efter ett långt
liv i katedern är hon van.
– Jag älskar det. Ofta får jag höra att jag är ”så pedagogisk”.
Förutom lärarexamen har hon en fil mag i geografi, historia och
samhällskunskap i bagaget. Men läraryrket var inte hennes första-val efter
studentexamen, erkänner hon.
– Min dröm var att bli arkeolog, men jag insåg svårigheten att få jobb. Så jag
började läsa teologi med ambitionen att bli präst. Men när Gud inte kom och
kallade mig, bestämde jag mig för lärarbanan. Det ångrar jag inte. Jag
älskade mitt yrke.
Men för tio år sedan, vid 61 års ålder, tyckte Karin Thellmark ändå att det
var dags att göra någonting annat. Det blev ett års arkeologistudier i Lund.
Mellan föreläsningarna hann hon med högläsningssejourer för små barn på
biblioteket och på Sandeplansskolan i projektet Allas barnbarn.
Men framför allt ville hon få tid att studera vin och vinframställning, ett
intresse som följt henne sedan tonåren. Det väcktes under en resa med
föräldrarna till vinbyarna längs Rhen efter kriget. Landskapet med de branta
sluttningarna, som var täckta med vinstockar, och vinböndernas slit och släp
för att få goda skördar fascinerade henne.
– Jag fick förstås inte dricka vin, men jag fick smaka. Och fortfarande är
rieslingdruvan min absoluta favorit. Den är så otroligt komplex; den går
inte att jämföra med någon annan grön druva, säger hon.
Medlem i Munskänkarna, världens största vin-klubb, blev hon redan 1971
tillsammans med nu framlidne maken Åke.
– Vi gick på provningar och arrangerade även egna hemma. Det gick till så att
jag läste in mig på och berättade om ett vin eller ett område. Det var
ganska amatörmässigt.
Som pensionär fick hon tillfälle att förkovra sig och fördjupa sitt kunnande.
Hon slukade all litteratur som fanns om vin och genomgick Munskänkarnas
utbildningar i vinkunskap. Trebetygsprovningen, som ägde rum i Stockholm för
ett tag sedan, klarade hon med glans. Bara ett sextiotal av Munskänkarnas 22
000 medlemmar har lyckats med den bedriften.
– Jag fick prova tjugo viner helt blint och skulle identifiera druvan, landet
och regionen. Jag skulle också tala om hur de söta viner som ingick i testet
framställdes.
Nu håller hon på med uppsatsen. I den behandlar hon franska Bergerac, ett
gammalt klassiskt vinområde, där man framför allt odlar cabernet- och
merlotdruvor.
– Engelsmännen är väldigt förtjusta i Bergeracvinerna, men svenskarna har av
någon anledning inte fått upp ögonen för dem. Det är lite synd.
För Karin Thellmark är vinkurserna och -provningarna både en lustfylld
upplevelse och en intellektuell utmaning.
– Jag ska bevisa för mig själv och för andra att man i min ålder fortfarande
kan lära sig mycket och träna sina sinnen. Det är ett bra sätt att bekämpa
åldrandet.