MALMÖ. – En Ferrari är så ouppnåelig. Det är en bil som man har på en plansch uppsatt i garaget. Drömmen om en Alfa Romeo är mer möjlig och något man skulle kunna uppnå, säger Wilhelm Roos bland motorer, reservdelar och glänsande pokaler.
Som nybliven tonåring tillbringade han sommarlovet i Italien. Hans syster och svåger drev en resebyrå som gjorde det möjligt för den yngre brodern att följa med söderut. En dag när han drällde runt i byn de bodde i fick han syn på en röd bil som gled fram på paradgatan. Bilen var svår att undgå. Med högt varv på motorn väckte den uppmärksamhet bland byborna.
Den unge, manlige föraren njöt av uppståndelsen, men var egentligen mer fokuserad på att imponera på den snygga svenska reseledaren Lena. Hon bodde på samma hotell som Wilhelm, som snabbt förstod att om han lyckades övertala henne att följa med italienaren på en tur skulle han själv få åka med i bilen.
Föraren tryckte på gasen och drog iväg genom byns trånga gränder. Lena var inte särskilt imponerad. Hon blev åksjuk och spydde i bilen. Men Wilhelm var fast. En pojkdröm var född.
Året var
1959 och bara två år tidigare, medan Wilhelm Roos cyklade runt på Malmös gator med spelkort i hjulen som smattrade, hade nyheten om en tragisk bilolycka i det italienska loppet Mille Miglia nått Sverige.
– En bil körde ut i publiken och tolv personer inklusive den spanske föraren omkom, berättar Wilhelm Roos.
Loppet kördes årligen tre gånger efter olyckan, men folkfesten som tidigare omgärdat loppet var som bortblåst och succén uteblev. Mille Miglia lades ner men det hindrade inte Wilhelm Roos från att fortsätta drömma om att en dag få köra ett liknande lopp med en Alfa Romeo.
Vid 24 å
rs ålder tog han ett steg närmare målet när han äntligen köpte en begagnad Alfa Romeo Duetto Spider från 1967. Då kostade den 17 580 kronor och hade tidigare ägts av en äldre svensk dam som inte kört speciellt mycket. I dag är den försäkrad till 30 000 euro och har gått över 39 000 mil.
– Jag hade kompisar på Handels som hade två tre bilar. Deras familjer ledsnade för att alla pengar gick till deras hobby. Men jag har alltid bara haft min Alfa och passionen har jag fortfarande kvar.
På 1980-talet väcktes drömmen åter till liv när Mille Miglia återupptogs. Men loppet gick i maj när det var som mest hektiskt för Wilhelm Roos på jobbet.
Efter att ha blivit påkörd i en trafikolycka för fem år sedan tvingades han sjukskriva sig. Men istället för att gå tillbaka till jobbet som revisor började han fundera på att pensionera sig. Som pensionär skulle han få tid över till att förverkliga sin dröm.
För
drygt tio år sedan begränsades antalet deltagande bilar i Mille Miglia vilket gjorde loppet mer exklusivt. I dag kostar en biljett drygt 7 000 euro och loppet körs av industripampar och filmstjärnor. Drömmen tycktes plötsligt utom räckhåll. Men 2008 fick Wilhelm Roos nys om ett inofficiellt lopp som skulle köras samtidigt på samma vägar med enbart den bilmodell som han ägde.
– Det var en otrolig känsla. Vi körde 160 mil på två dagar. Publiken, som stod längs gatorna och viftade med flaggor, var rent euforisk. Som om jag var någon slags hjälte som hade gjort något stordåd.
Sedan ett par år tillbaka är Wilhelm Roos ansvarig för det inofficiella loppet. Det första året han körde deltog 15 bilar. Nästa år kommer 39 ekipage att delta i det inofficiella loppet som körs samtidigt som det officiella.
– Det finns de som snackar om att de någon gång skulle vilja se en viss fotbollsmatch, men det blir aldrig av. Jag har förstört många fester med att säga: ”Varför gör du det inte bara?”
– Om jag blir sjuk eller så gammal att jag inte kan köra bil längre kan jag tänka tillbaka på hur kul det var att förverkliga min dröm. Det är bättre än att tänka varför gjorde jag inte det.