LUND. Under det femåriga psykologprogrammets sista fyra terminer ska studenterna bedriva terapi med verkliga klienter. Hälften av tiden ägnas åt dynamisk terapi och andra hälften åt kognitiv beteendeterapi, KBT. Totalt hinner de ta emot två-tre klienter vardera.
En dag i veckan är vikt åt detta. Förutom 45 minuters samtal med klienten, förberedelser och efterarbete får de handledning av legitimerade och erfarna terapeuter.
Händer
det att en klient u
ndrar vad ni student
er egentligen kan?
– Alla klienter kan vara misstänksamma gentemot terapeuten och undra om denne verkligen kan hjälpa dem, säger psykologistuderande Sara Mohammadi.
– Man kan aldrig garantera att det blir bra, men jag känner mig ganska trygg för det brukar gå väl. De brister jag har i erfarenhet kan jag kompensera med att jag är väldigt nyfiken och verkligen ser den person jag har framför mig.
Utvärderingar som gjorts vid mottagningen visar att klienterna brukar vara nöjda, förklarar Gunvor Stenlund, verksamhetsansvarig.
Prob
lematiken hos de kli
enter som tas emot ska inte vara alltför tung. Vanliga besvär är oro, ångest, nedstämdhet, dålig självkänsla, prestationspress och fobier.
– Det ska vara rimligt att man kan göra något bra för den här personen under ett års tid, säger Gunvor Stenlund. Vid längre och större behandlingsinsatser hänvisar vi någon annanstans. Ibland har det först efter ett tag visat sig handla om rätt svår problematik, men där behandlingen hos oss ändå kan vara en hjälp på vägen.
Mottagningen t
ar emot runt 200 klienter per termin. Förra året gavs 4 500 terapitimmar. Drygt tre fjärdedelar av de sökande är 20-35 år. Mer än hälften är andra universitetsstuderande.
De flesta kommer efter tips från studiekamrater och vänner. Men många skickas hit från Studenthälsan och en stor grupp remitteras från psykiatrin, vårdcentraler och företagshälsovård som inte har haft tillräckliga resurser för att erbjuda terapi.
– Våra klienter motsvarar den population som söker hjälp inom psykiatriska öppenvården, säger Gunvor Stenlund. Det handlar om människor som mår ordentligt dåligt och behöver kvalificerad vård. Det är smärtsamt att se hur en del på grund av köer i den övriga vården bara har fått medicin eller ett begränsat antal behandlingar.
Fram till i hös
tas har mottagningen alltid haft en viss väntetid, men då fanns för första gången lediga platser en bit in på terminen. Det förmodas bero på rehabgarantin för psykiska åkommor och utökningen av psykologprogrammet.
Många studenter tycker att det här är den bästa och mest meningsfulla delen av utbildningen, enligt Gunvor Stenlund.
– Man ser med vilket väldigt stort allvar alla tar sig an den här uppgiften så jag är helt lugn när jag lämnar över klienter, säger hon.
När terapin
startar har studenterna en gedigen grund med teori, samtalsträning, praktik och egenterapi att stå på.
– Det roligaste har varit att praktiskt få tillämpa det man lärt sig under de här åren, att det kommer någon annan till del och att det hjälper, säger Sara Mohammadi.
– Men det kändes ändå stort och nervöst. I början är det svårt att lita på att man kan se vissa saker och ha en fingertoppskänsla för vad man kan ta upp och vad som kan funka.
Studiekamraten
Erik Persson känner sig också stärkt av att allt de lärt sig också håller i praktiken, men påpekar att det finns mycket kvar att öva på.
– Det blir en tät kontakt och det gäller att skilja ut vad som händer i mig och vad som händer i klienten, säger han. Att lyssna med ett öra till innehållet och ett till processen är den stora utmaningen och det är något man kanske aldrig blir färdig med.