Foto: Emma Larsson
”Vi stressar varandra”
Sofie Andersson, 26 år, hudterapeut på Triangelns kurbad i Malmö (i badet Emma
Johansson):
– Folk är väldigt stressade. De jobbar mer och mer, fler timmar på dygnet och
fler dagar om året. Många kan inte resa bort en hel vecka så det blir
vanligare med att bara ta en lång weekend. Man ska pressa in allt mer på
sitt schema: jobb, familj, socialt liv. Att ta hand om sig själv är ofta den
bit som faller bort. En del är så uppe i varv när de kommer att de flänger
runt och fäktar med armarna. När man lägger dem i ett bad eller gör en
ansiktsbehandling så kan de säga: ”Gud så skönt, det här lugnet har jag inte
känt på så länge.” Ibland räcker det med att lägga en hand på någons axel
för att de ska släppa på allt. Man undrar vart världen är på väg, hur mycket
ska vi egentligen åstadkomma på en dag? Ibland behöver vi kanske inte
stressa egentligen, men stressen kommer inifrån och vi stressar varandra.
”Man har för lite tid”
Håkan Larsson, 61 år, familjerådgivare vid Familjerådgivningen i Lund som
tar emot invånare i åtta kommuner:
– Vi pratar varje dag om hur stort tryck vi har. I dag är väntetiden åtta
veckor. Den uppåtgående trenden har hållit på under hela 2010 och 2011.
Återkommande är problem med att få livspusslet att gå ihop. Arbetet kräver
ibland väldigt mycket tid. Man har för lite tid för familjen och för
varandra. Den ökade individualismen gör att mycket pressar och eggar
individen utanför familjen. Mediesamhället gör att vi vänjer oss vid att
ständigt vara uppkopplade och hålla oss ajour. Gränssättningen blir svår. Vi
har blivit sämre på att bry oss. Vår koncentration på det lilla runt omkring
oss har minskat i takt med att det stora där ute lyser och blinkar allt mer.
Samtidigt har det blivit viktigare att ha familj. Därför blir sorgen och
förtvivlan så mycket större när det inte fungerar.
”Många ger upp”
Olivera Stojanovic, 41 år, kontorschef på Jobbfabriken som tar emot
långtidsarbetslösa i sysselsättningsfasen (fas tre):
– När människor varit arbetslösa i många år och man pratar personligt med dem
är det väldigt mycket som kommer upp. Och det är inga roliga saker. De mår
dåligt, är utan hopp, vill känna sig behövda men upplever att ingen vill ha
dem. Många ger upp, har de inte varit sjuka så blir de sjuka. Jag känner
frustration över att åtgärder inte har satts in i rätt tid. Det här är
människor som ofta har psykiska eller fysiska problem som de inte har fått
hjälp med. Ibland får man backa tillbaka ända till skolan, problemen
började redan där. Många som kommit till Sverige i medelåldern kämpar länge
och hårt för att ta sig ut på arbetsmarknaden. Först med språket, sedan med
att deras utbildning och arbetslivserfarenhet oftast inte räknas här. Även
om de har haft en perfekt start i livet raseras allt över en natt.
”Pengar, pengar!”
Karin Lindström, 66 år, kronokommissarie vid Kronofogden i Malmö:
– Pengar, pengar! Allt är fokuserat på pengar i dag. Det har blivit viktigare
för att klara sig. Allt kostar. Har man inte pengar är man ingen.
Klasskillnaderna är mycket större i dag än när jag var ung, det är flera
trappsteg, ja hissar, mellan folk. Är du arbetslös eller utförsäkrad har du
inte många rävören. Socialen har sin norm och det är inte mycket. Många har
det tufft, annars skulle de inte hamna hos oss. Jag jobbar mest med
avhysningar av personer som inte har råd att betala sin hyra. Förvånansvärt
få visar att de är ledsna, men jag ser att folk mår väldigt dåligt psykiskt.
Det pratas mer i dag om barn som finns med i bilden, men de fanns förr
också. Socialförvaltningen har engagerat sig mycket mer de senaste tio åren
och brukar ordna det för familjerna.
Psykisk ohälsa ökar
Nicolaidis Nicholas, 50 år, läkare, Vårdcentralen Kroksbäck, Malmö:
– Vi mår definitivt bättre fysiskt än psykiskt. Fysiskt vet vi hur man ska
sköta sig med allt från motion till kostvanor. Psykiskt är det mycket som är
svårt att komma åt. Det är stress, alla invecklade familjerelationer numera,
isolering mellan generationerna, ensamhet. Det finns mycket utöver de
vanliga sjukdomarna som vi får, den psykosociala biten är stor. Depression,
arbetslöshet, oförstående försäkringskassa och relationsproblematik som ofta
kommer när en familj belastas med problem. De skärpta reglerna hos
försäkringskassan gör att ett fåtal tar sig ur långtidssjukdom och
arbetslöshet. Men ännu fler går ner sig ännu mer. Vi lever i ett
tvåtredjedelssamhälle där de som är inne i det har fått det bättre medan den
tredjedel som inte har fått möjligheter eller mist dem mår ännu sämre.
Oron kan bli för mycket
Anna Granberg, 33 år, sjuksköterska vid psykiatriska akutmottagningen i
Lund:
– Jag träffar ju ingen som mår bra i mitt yrke. Unga kvinnor med
självskadebeteende, som skär sig eller tar överdoser av tabletter i
ångestdämpande syfte, är en grupp som ökar i statistiken och vi ser den
utvecklingen även här. Annars strömmar det inte till fler människor än
tidigare, men vi ser hur samhällsklimatet påverkar anledningarna till varför
man söker hit. Många upplever en stress och en press. Den socioekonomiska
situationen påverkar måendet i hög grad. De dramatiska förändringarna i
sjukförsäkringen har skapat en oro hos många för att inte kunna hantera sin
vardag. Var ska jag bo? Hur ska jag ha råd med hyra och mat? undrar de. Om
man inte har haft det bra innan så är min upplevelse att en sådan
ytterligare försämring kan vara det som gör att man faller igenom.