”Det är intressant att se det nya”

MALMÖ. – Här är relaxen. När det är fint väder är det härligt att sitta här uppe med en kaffekorg.

Stig Persson låser upp och visar bubbelpoolen, bastun och takterasserna högst upp i huset för 55-plussare i Västra hamnen. Utsikten över Öresund är magnifik. Han flyttade hit för fem år sedan och stormtrivs.

Skillnaden mellan de gamla kvarteren på Kirseberg där han föddes för nittio år sedan och de moderna bostäderna i skuggan av Turning Torso är enorm. Men han gillar stadens utveckling, förvandlingen av det gamla varvsområdet, brobygget och nu senast Citytunneln.

– Det är intressant att se det nya, säger han.

När man som Stig Persson kan blicka bakåt nästan ett helt århundrade blir de samhälleliga förändringarna tydliga.

– Det har ju skett jätteförändringar. Sådant som ungdomarna tycker är självklart i dag fanns inte när jag var barn. Det var inte ens alla som hade radio. Vi hade ingen telefon så folk kom bara förbi och hälsade på varandra. Då satte man på kaffe, tog fram skorpor och spelade tolva.

Hästskjuts, spårvagn och cykel var de tranportsätt som stod till buds. Stig Persson köpte sin första bil först 1952.

– Det var en Ford Consul. Den kostade 12 000 kronor. Jag minns precis när det var för jag tjänade ihop till den genom de bussresor jag var med och ordnade till Köpenhamn då det blev passfritt att resa till Danmark. Det var något helt nytt för folk så vi körde två busslaster om dagen och gjorde en bra förtjänst.

Stig Persson reste själv ut i Europa efter krigsslutet. Han tog färjan till det sönderslagna Tyskland. På 60- och 70-talen rullade familjen iväg med husvagn söder­ut på semestrarna. Senare i livet blev det charter till Medelhavet. Och han reser fortfarande.

– Jag har alltid varit intresserad av att se andra länder, men sådana långresor som folk gör i dag har jag förstås aldrig gjort. Resandet har förändrats mycket.

Han och hustrun Elsa fick två barn. I dag har han sex barnbarn och två barnbarnsbarn.

– Att få barn var en underbar förändring, men i vår generation var inte papporna som de är nu. Vi bytte aldrig blöjor, vi hade bara det roliga.

Nästan hela livet har han drivit egna rörelser: transportfirma, tobaksaffär, resebyrå, mäklarbyrå, skrivbyrå och tryckeri.

– Jag provade på lite av varje och sålde efterhand. Tryckeriet var det jag drev längst, fram till pensionen. Tekniken förändrades totalt, från blysatser när jag började till offset. Sådant vi tryckte åt privatpersoner gör folk själva hemma vid datorn i dag. Man kan väl säga att jag kom undan i tid.

Var d et svårt att gå i pe nsion efter ett så a ktivt yrkesliv?

– Nej. Folk säger att de har det så jäktigt i dag, men jag hade alltid almanackan full. Jag jobbade ofta från sju på morgonen till tio på kvällen, ibland även lördagar och söndagar. Så det var en lättnad när jag blev 65. Det var härligt att mitt i veckan köra ut i naturen med hustrun och inte behöva tänka på tider.

Men när Stig Persson fyllt åttio försämrades hans hälsa. Han led av svår värk i flera år.

– Om man kan hänga med hänger inte på åldern, utan på hälsan, säger han.

Paret sålde det stora huset i Höör som de köpt tio år tidigare och totalrenoverat. De flyttade tillbaka till en lägenhet i Malmö och ställde sig i kö till ett äldreboende. Men när Stig blivit bättre blev Elsa sjuk. Hon dog i cancer för sex år sedan.

Tomheten efter henne var stor och sorgen tung.

– Vi var gifta i 61 år. Jag har henne i tankarna lite hela tiden. Det är en konstig känsla, även om man vet att det ska hända kan man inte fatta det. Trots att hon visste att hon inte hade mer än några månader kvar pratade hon om vad vi skulle göra när hon blev frisk. Kanske är det ett sätt att försvara sig.

För första gången i livet bodde Stig Persson helt ensam. Många gamla vänner var också borta. Då beslöt han att flytta till Västra hamnen. I husets gemensamma utrymmen erbjuds olika aktiviteter och det finns alltid någon att prata med.

– Att sitta bunden ensam i en lägenhet hade varit hemskt, säger Stig Persson, som är med i nätverket Aktiva seniorer, bowlar, spelar schack, promenerar och håller sig i form på gymmet.

Lära sig laga mat har han inte brytt sig om, istället går han ut och äter. Där­emot har han gått på kurs för att kunna använda sig av all ny teknik.

– Jag har både dator och mobiltelefon. Jag har alltid gillat maskiner av olika slag, är nyfiken och retar mig när jag inte kan något. Men det är svårt, utvecklingen har gått rasande fort de senaste åren.

– Fast jag är sugen på en sådan där Iphone, det ser så roligt ut när ungdomarna pekar och drar på skärmen.