”Man är en människa som gör sitt bästa”

MALMÖ.. Nadine Flygare hade nyligen flyttat från Frankrike till Malmö när hon blev gravid. Hon var långt från familj och vänner och höll på att lära sig svenska.

– Det var tufft, säger hon. Ibland undrar jag hur jag orkade. Men man tänker inte, man bara gör. Jag hade ju valt att bli mamma och då måste man ta sitt ansvar.

Had e du någon bild av h ur en god mor ska va ra?

– Ja, hon ska ägna sig åt sina barn. I Frankrike är det självklart att mamman har huvudansvaret. Särskilt de små bebisarna kräver mer av kvinnan.

Hon tyckte det var lite tidigt att börja jobba och lämna Amelie på dagis efter ett år.

– Men samtidigt hade jag varit rädd för att inte kunna fixa ett jobb och det var skönt att komma iväg och träffa andra vuxna eftersom jag inte kände så många andra här.

Nadine Flygare beskriver sin egen mamma som ”självuppoffrande”. Sådan ville hon inte bli.

– Jag tror det var lättare för oss kvinnor som var unga på 1960- och 70-talen. Vi hade tur som tillhörde generationen då vi fick fri abort, preventivmedlen kom och kvinnorörelsen var stark. Vi hade frihet att välja.

Den enda hon minns som haft synpunkter på hennes föräldraskap var en sträng fransk faster som tyckte att hon var slapp som lät barnen gå från matbordet in­nan alla var klara.

– Kanske fick jag kommentarer, men i så fall hörde jag ingenting eller tänkte att de får tycka vad de vill.

Den ”perfekta mamman” finns inte, enligt Nadine Flygare.

– Man är en människa som gör sitt bästa. Ibland gör man fel.

Amelie Espitia Flygare fick dottern Lily för snart två år sedan. Ett syskon är på väg.

– Sedan jag var 13–14 år har jag drömt om att bli mamma. Jag har alltid sagt att jag vill ha elva ungar, skrattar hon.

Efter första barnet har hon omvärderat sin syn på moderskapet. Det är jobbigare än hon trodde.

– När jag har tittat på and­ra mammor så har det alltid sett så avslappnat ut. Jag kunde inte föreställa mig hur mycket fokus man hela tiden har på barnet.

Har din mamm a varit en förebild?

– Ja, det viktigaste hon lärt mig är att aldrig glömma bort mig själv. Om inte jag funkar, om jag inte får ta min dusch eller kissa ifred, kan jag heller inte finnas där för Lily. När jag och min bror var små och ville köra rullskridskor i lägenheten på morgonen sade mamma: ”Låt mig dricka mitt kaffe först!” Sedan frågade vi alltid: ”Mamma, har du druckit ditt kaffe?”

Amelie Espitia Flygare möter mycket synpunkter på hur en god mor ska vara. Främmande människor på stan har kritiserat henne för att hon pratat med Lily på ett speciellt sätt eller gett henne glass före lunch.

Hon berättar om amningshets och prestationsångest inför bvc-kontroller bland andra unga mammor.

– Och man ska passa sig för vad man säger, man ska varken tycka att det är underbart eller för jävligt. Min positiva syn på moderskap provocerar lika mycket som att säga att man vill ha en barnflicka.

Hon pluggar till sjuk­sköterska och ska inte ta studieuppehåll när andra barnet föds. Det har väckt reaktioner.

– Hur ska du fixa det? undrar alla. Jag höll stenhårt i Lily eftersom jag längtat så galet länge efter att få barn, men nu är det min mans tur. Fredy är en minst lika bra förälder som jag. När jag sade till studievägledaren att jag tänkte ta med barnet ibland på föreläsningarna och amma sade han att både lärare och and­ra elever kan bli provocerade.

Amelie Espitia Flygare erkänner att hon själv har haft mycket åsikter om and­ra föräldrar, men att hon inte dömer lika snabbt längre.

Finns det e n mammamall?

– ”Vilken mamma är du?” hette ett test i en mammatidning. Man kunde vara kulturmamma, arbetarmamma, lattemamma, Fjällrävenmamma och så vidare. Så visst finns det olika mammaroller i dag, men man måste passa in i något av facken och inte sticka ut ifrån det.