”Du känner din kropp”
Jag lider av svår PMS. Den kom över en natt. Jag tar sedan 2007 Fluoxetin
dagligen för att hålla mitt humör i styr. Huruvida medicinen hjälper eller
inte vet jag inte. Jag har inte några bottendagar, men inte heller några
toppendagar.
Mitt känslomässiga mående har trubbats av ganska ordentligt och jag kan till
och med ibland verka oberörd och kall. Men jag får inte min omvärld att
känna sig hjälplösa på samma sätt som innan jag började ta medicinen.
Jag har levt i två relationer. Jag är rädd för att gå in i en ny relation
eftersom jag inte kan kontrollera mina känslor.
Att flytta ihop med någon kommer aldrig att vara ett alternativ igen.
Om jag fick ge några råd till andra skulle det vara:
För dagbok över din månad, då kan du själv se ett mönster.
Informera dina närmaste, få dem att förstå att det är så här att vara kvinna.
Skaffa dig ett ställe i din hemmiljö där du kan dra dig tillbaka utan att bli
störd av varken man, barn eller telefon.
Känner du dig svullen, fet och ful? Tröstät inte. När de bättre dagarna kommer
är det lätt att man fortsätter äta.
Detta kan låta konstigt: Ha sex och låt kroppen tro att du skapar barn. Det
kan vara hälsosamt för både dig och din partner. Både skönt och stärkande.
Du och ingen annan känner din kropp bäst själv.
Ceylon
”Jag gick hem från jobbet, jag kunde inte sluta gråta”
För knappt ett år sedan fick jag gå hem från jobbet för jag kunde inte sluta
gråta. Jag fick en akuttid hos en privat gynekolog i Lund och hon skrev ut
Citalopram.
Nu äter jag tabletterna två veckor per månad från ägglossning tills dess att
mensen satt igång. Innan jag började med tabletterna så hade min PMS blivit
värre och värre sedan jag fick mitt yngsta barn (han fyller fyra år nu). Jag
kunde gråta för minsta lilla, hade humörsvängningar, kände mig deprimerad
och fick hemska panikångestattacker på nätterna.
Nu är jag mycket bättre. Jag kan fortfarande känna mig lite hängig innan mens
men det kan kanske skyllas på livet i största allmänhet. Tabletterna gör
dock att jag sover lättare och vaknar många gånger på natten men jag har
lärt mig att leva med det. I och med att jag mår psykiskt bättre så surrar
där inte en massa negativa tankar som gör det svårt att somna om.
Jag brukar också få spänningshuvudvärk de dagar jag tar dubbel dos, men jag
vet inte om det beror på PMS:en eller tabletterna. Det är dock inte så illa
att jag funderar på att sluta med tabletterna.
Sofia
”PMS-monstret är borta”
När jag slutade amma och fick tillbaka min mens efter sex–sju månader började
PMS-bitchen göra sig synlig.
Varje månad hade jag sömnsvårigheter och var sur och ledsen. Jag tog Propavan
som bara gjorde mig trött och dåsig dagen efter.
När jag sparkade på blöjhinken så den blev bucklig bad min man mig söka hjälp.
Min gynläkare välkomnade mig till ”30+ med barn PMS-klubben.” Han pratade om
SSRI-preparat. Jag sa: ”Aldrig i livet!” Han rådde mig att ta johannesört.
Jag började ta rosenrot på morgnarna och johannesört på kvällarna.
Men PMS-monstret var kvar. Jag fick snällt krypa tillbaka till min gynläkare
som skrev ut Fluoxetin till mig och jag började ta en tablett om dagen
fjorton dagar före mens. Sedan november 2011 har jag vågat ta kapslarna bara
sju dagar före mens.
Övriga dagar tar jag fortfarande rosenrot på morgnarna och johannesört på
kvällarna. PMS-monstret är ”totally gone”. Lycklig! Min man har märkt
skillnaden, och jag sover till och med bättre.”
P
”Medicinen gjorde mig bottenlös och viljelös”
Maria drabbades av svår PMS efter att ha fått sitt andra barn. Efter att hon
fått Paroxetin försvann besvären men hon började snabbt gå upp i vikt. Hon
genomgick så småningom en gastric bypass-operation. Förra året gick hon
igenom en behandling mot alkoholism och slutade med Paroxetin.
Nu lever jag både utan antidepressiva och utan alkohol – men med svår PMS ett
tiotal dagar i månaden. Vågar dock inte stoppa i mig någonting alls för att
stävja detta.
Jag är själv övertygad om att överkonsumtionen av mat och alkohol är intimt
förknippad med medicinen och under den resa jag gjort det sista året har
många informella samtal med alkoholterapeuter bekräftat det mönstret.
Medicinen trubbade av mig och gjorde mig bottenlös och viljelös. Jag slapp
PMS:en men fick en massa annat skräp på köpet.
Maria