HÖLLVIKEN.. Ett rum fullt av föräldrar och barn som greppar nästippar och öronsnibbar. Som försöker korsa armarna och pricka rätt. Koncentration och fniss, det som borde vara så simpelt är lika svårt för stora som små.
– Båda mina barn har svårt att koncentrera sig och sitta stilla i skolan. Det är därför vi är här.
Det säger Anette Wiberg, mamma i en av familjerna som samlats för en helgkurs i Falsterbo kursgård med parollen Hjärnvägen till ökat lärande och glädje hemma och i skolan. Några är där av nyfikenhet. Någon i ett försök att komma närmare sitt barn efter en tuff period i familjen, en annan för att hitta andra vägar än medicinering för sonen som fått diagnosen adhd. Men det som förenar de flesta är just oron för barnens koncentrationsproblem och studieresultat, för stök i skolan och vardagskonflikter hemma.
– Vi gick kursen för ett år sedan också. Så jag vet att det funkar. Men vardagen tar så lätt över och man tappar bort rutinerna och övningarna, säger Anette Wiberg.
14-årige sonen Joel Wiberg nickar.
– Det blir lugnare om man gör dem, säger han.
Mamma och son syftar på hjärngympan, rörelserna som är en central del i programmet Creative Children. Det bygger på framförallt amerikansk forskning i neurofysiologi. Målet är att lära ut hur hjärnan fungerar och samverkar med kroppen, och ge verktyg för att lättare ta till sig kunskap, hantera stress och vardagsliv.
– För den som vill se snabba resultat är nummer ett att dricka vatten, säger Torgny Steen, som driver H2inspiration och har tagit fram programmet tillsammans med specialläraren Inger Knutsson.
Nummer två, hävdar han, är vad vi stoppar i oss. Generellt gäller mindre kolhydrater och mer proteiner. Men framförallt: väck med sockret.
Torgny Steen är övertygad, säker på att programmet hjälper. Med en bakgrund som kommunikolog, främst inom närings- och idrottslivet, hamnade han i barn- och skolfältet av privata skäl. En av sönernas lärare flaggade för att sonen behövde stöd av en speciallärare för sina läs- och skrivsvårigheter. Torgny Steen, som redan tidigare använde sig av rön från vissa hjärnforskare, bestämde sig för att låta sonen prova hjärnrörelser som en hjälp till självhjälp. I dag säger både Torgny Steen och hans son att resultatet var fantastiskt.
– Det är så enkelt. Ändå använder vi oss inte av kunskapen i skolorna. Det är inte klokt, säger Torgny Steen.
Under förmiddagen har han föreläst för kursdeltagarna om hjärnans olika system och delar. Han liknar kopplingarna dem emellan med ledningar som behöver kopplas upp och vidgas för att samarbeta bättre. Framförallt behöver vi jobba på kanalen mellan höger och vänster hjärnhalva, menar han, och stimulera hjärnstammen som han liknar vid vårt inre batteri.
Inger Knutsson, som jobbat med hjärnrörelser i tjugo år, framförallt på Nydalaskolan i Malmö, berättar att hon har hjälpt flera hundra barn genom åren.
– Men jag har legat lite lågt i alla år. Det finns en viss skepsis, det är kanske för enkelt för att verka trovärdigt, säger hon.
En quick fix
?
– Ja, så kan någon känna. Men pröva och se, var lite nyfiken, det kostar inget. Det är fantastiskt att göra vissa rörelser före läxläsningen till exempel.
Ambitionen är att sprida kunskapen till blivande lärare på lärarhögskolan. Men för det krävs forskning som visar att träningen ger resultat, och i Sverige är inga sådana studier gjorda. Torgny Steen hänvisar till internationella resultat och är frustrerad över att de inte räknas.
– Vi vill att alla ska få del av det här. Men så länge vi inte kan komma in genom högskolan och kommunen är vi hänvisade till att göra det privat, säger han.
Men han ser också en vinst i att vända sig till föräldrar.
– I dag läggs mycket föräldraansvar på skolorna. Samtidigt låter många föräldrar barnen äta Choco Pops framför tv:n på morgonen innan de skickar dem till en klass med 27 andra och tror att de har förutsättningar att lära sig något.
På kursen hoppar barnen snabbt upp från stolarna varje gång prat byts mot rörelse. Fingergrepp varvas med gnuggande av punkter under nyckelbenen och lugnande tryck mot pannan.
Adrian Månsson, 9, och hans mamma för långsamt händerna över varandras ryggar i formen av en åtta.
– Jag har mycket lättare att sitta stilla på stolen nu. Och så är det mindre tjafs hemma, säger han.
Det är inte första gången han gör åttan.
– När Adrian började i skolan i augusti var han stökig och hamnade i slagsmål. Dessutom var alla lärarna nya och kvicka att döma. Men jag kan också förstå dem, de har det inte lätt, säger Jane Månsson.
Hon vände sig till Inger Knutsson och förutom rörelseövningarna bestämde de att Adrian skulle sluta äta socker, annat än på lördagar.
– Det är lätt, jag tänker bara på belöningen jag får efter varje vecka, säger han.
För Jane Månsson är kursen fylld av aha:n och tankedörrar som öppnas. Många ämnen berörs: hjärnan och maten, men också behovet av gränser och rollen våra förutfattade tankar och känslor spelar.
– Jag vill hjälpa Adrian. Men också finna lugnet och balansen i mig själv och stärka banden mellan oss.
Dagens sista timme vigs åt långsamma rörelser. Föräldrarna roterar sina barns armar, fingrar och tår försiktigt, barnen mammas eller pappas minst lika ömsint. Mjuka i kroppen åker jackorna på i sävlig takt medan det är viskande tyst i rummet.