Med var sin likadan Macbook Pro i knäet sitter de bredvid varandra i soffan.
Precis som de flesta kvällar när båda är hemma samtidigt. Ska Karin Ericson,
30, och Tomas de Souza, 28, prata med varandra utan att de samtidigt jobbar,
twittrar eller bloggar behöver de bestämma det på förhand: i kväll ska vi ha
datorfritt. Eller så får de gå ut och äta, festa eller se en film på bio.
Men även då ligger Iphonen i fickan och en snabb -statusuppdatering hinner
man väl alltid med?
De skrattar när de berättar. Som om de själva tycker att det låter lite
absurt. Men ändå inte.
– Det är lätt att tänka att det är nördigt och fånigt. Men egentligen är det
inte någon skillnad mot alla par som tillbringar kvällarna framför tv:n,
säger Tomas de Souza.
För tv tittar de inte på alls. Fredagskvällar i mjukiskläder med en hand i
chipspåsen tillhör inte precis det vanliga.
Solskuggorna dansar över väggen. Hemmet i Slottsstaden i Malmö är inrett i en
blandning av 50-tals-retro, blankt nordiskt vitt och stänk av kitsch.
Här bor urtypen för den gängse bilden av det moderna stadsparet. Tomas jobbar
på en strategisk web-byrå, Karin som copy på en reklambyrå. Jobbet kräver
datortid vissa kvällar och gränsen mellan jobb och fritid, mellan
arbetskontakter och vänner, är suddig. På kvällarna är de upp-bokade på var
sitt håll, utom onsdagskvällarna som är vikta bara för dem.
– Det är lätt att vi inte hinner umgås eller prata utan sitter där bredvid
varandra tills vi stupar i säng, säger Karin.
Men att det skulle vara datorn i sig som gör att de inte alltid pratumgås är
en för enkelspårig tanke. Tvärtom tror de att de kommunicerar mer med
varandra än många andra.
– Vi har båda fria jobb och pratar exempelvis på MSN på dagarna, säger Tomas.
– För förhållandet tycker jag inte alls att datorn är ett problem. Det är mest
för ens egen skull som det kan bli lite för mycket. Ett stressmoment som man
samtidigt blir beroende av, säger Karin.
Känner ni att ni hinner med var-andra?
– Ja, vi sitter ju inte i var sin ände av stan. Dessutom tar vi oss tid. Vi
gör många saker tillsammans och unnar oss det, säger Tomas.
Skulle det däremot bara vara en av dem som satt där med huvudet böjt över
skärmen tror de att irritationen hade kommit krypande.
– När man själv har stängt ner är det stressande att se den andre. Man får
aldrig känna sig bortprioriterad, säger Karin.
Både Karin och Tomas har egna bloggar, är aktiva på Facebook och på flera
olika mikrobloggar. Redan innan de blev ett par för ett år sedan hade Tomas
följt Karins blogg. Den första direktkontakten mellan de två tog Karin på
Facebook. Att livet mer eller mindre filtreras genom sociala medier – med
laptoppen i knäet – är en självklarhet.
Finns det en risk att för mycket av era liv utspelar sig där, att det blir för
lite tid vikt bara för er två?
– Nej, det är en så liten del av oss och av det som händer som hamnar där. Den
privata sfären har vi kvar för oss själva, säger Tomas.