– Sch, sch, schoo. Må, måå, måmm.
Lena är koncentrerad när hon följer logopeden Christina Askmans ljudslinga med
rösten. Anstränger sig för att hitta rätt teknik och rätt läge i rösten.
Det här är hennes sjunde besök på mottagningen vid Universitetssjukhuset i
Lund och hon känner själv att hon gör framsteg. Rösten börjar mer och mer
kännas som något hon kan identifiera sig med.
Att hon är en kvinna född i en mans kropp har hon alltid vetat. Men inte
förrän i somras, 46 år fyllda, var tiden inne för att komma ut som kvinna i
alla sammanhang, dygnet runt, för evigt. Den könskorrigerande operationen
får hon vänta på i något år till, men hormoner har hon redan börjat äta.
– Mycket av det kvinnliga har kommit av sig själv. Jag släppte allt för några
år sedan, slutade att kompensera genom att vara macho. När jag släppte kom
det kvinnliga rörelsemönstret av sig självt.
Hon är klädd i lång volangkjol, rosa tröja och matchande läppstift. Håret är
långt och lockigt.
– Jag vill uppfattas som den kvinna jag är inuti. Jag tycker om att klä mig
propert och min klädstil ligger nog ofta nära karriärkvinnans. Vi som är
födda i Sverige har tur. Här finns en bredd i hur du kan vara som kvinna.
Vid första besöket hos Christina Askman pratar man om vilka förväntningar den
transsexuella personen har och vad han eller hon uppfattar som manligt eller
kvinnligt. Som logoped förklarar Christina Askman vad som brukar uppfattas
som exempelvis ett kvinnligt röstläge och vilka förändringar som är möjliga
och rimliga.
– Vad vi uppfattar som typiskt det ena eller andra är så styrt av
konventioner, av kultur, ålder eller var du råkar bo, din grupptillhörighet,
säger hon. Även här i lilla Lund finns det olika uppfattningar om vad som är
utmärkande för respektive kön.
Men det finns ändå vissa saker som vetenskapligt anses typiska. Rent
anatomiskt är vi olika skapade vilket påverkar vårt röstläge och röstens
klang. Dessutom finns det skillnader som genomsnittligt sett anses
vedertagna. Som att de flesta kvinnor pratar med en stigande intonation och
med en mer varierad satsmelodi. Generellt sett använder män en starkare röst
än kvinnor. Det finns även skillnader i vilka uttryck och vilken retorik vi
använder.
Män och kvinnor kan också ha olika sätt att röra sig. Ofta tar männen större
plats och kvinnorna håller armar och ben tätare intill kroppen.
Allt detta är sådant som vi ofta inte reflekterar över, men som den som
genomgår en könskorrigering kan behöva förhålla sig till.
– Ändå har skillnaderna mellan könen minskat med åren, säger Christina Askman,
och fortsätter:
– För de flesta transsexuella är det viktigt att tydligt visa sin
könstillhörighet för att smälta in. Många vill därför anpassa sig till de
traditionella könsrollerna.
Hos Christina Askman får de därför träna både röst, satsmelodi och
rörelsemönster. Kvinnor som korrigerats till män behöver ofta bara ett par
tre besök då deras hormonbehandling förändrar rösten automatiskt, medan
kvinnor som tidigare betraktats som män, har det tuffare. De får ingen
gratisskjuts utan behöver ofta ett femtontal besök under en längre tid.
Lena tycker att de flesta verkar anta att hon är kvinna i dag. Men tittar de
närmare händer det att de märker att något är speciellt.
– Just nu handlar det om att passera någorlunda väl. Men ju mer tiden går
desto bättre kommer jag att smälta in.
För det handlar om just det: att kunna passera som den man känner sig som.
– Vi är inga könsöverskridare i traditionell bemärkelse utan jag har alltid
varit kvinna inuti. För det mesta vill jag bara uppfattas som en
mainstream-kvinna. Jag känner mig privilegierad och upplever det som att jag
har fått en and-ra chans i livet, en chans att på allvar vara den jag är
fullt ut, säger Lena innan hon lämnar mottagningsrummet, nöjd över att ha
tagit ännu ett steg på väg mot att helt och hållet uppfattas som kvinna.
Lena heter egentligen något annat.