Folk har det knepigt. Och kul. Och jobbigt.
Småbarnsföräldrar – till exempel – skjutsar, syr maskeraddräkter och är
livrädda för det som hotar när barnen inte är med. Välviljan är enorm,
ambitionerna skyhöga.
Vem står pall för trycket när Kalle och Lisa kommer hem och vill gå på
barnbalett eller kulturskola. Som Ana och Manuel får. Så klart att Kalle och
Lisa också ska!
Det går hur bra som helst att leva online, och att vara uppkopplad är en
självklar del av den moderna identiteten.
Det nyoffentliga samtalet i bloggar och twittrar ger så många nya impulser,
kunskaper och kontakter att bara tanken på att stänga ner, släcka, kan vara
outhärdlig.
Hur ska man förhålla sig till mångfalden av saker att göra, se, delta i?
För vissa blir det ångestladdade måsten, för andra inte.
– Jag tror att det är skadligt för hjärnan att vara online hela
tiden. Nu vet jag inte vem som sa det, men någon berättade på ett föredrag
att vi under ett dygn i dag tar emot lika mycket information som männi-skor
förr gjorde under ett helt liv, säger Helena Cewers, barnmorska och
auktoriserad klinisk sexolog på Kvinnokliniken på Umas. Vi kommer till baka
till henne senare.
Har man hört det förr?
Under medeltiden rörde sig en vanlig medborgare inom en radie på cirka tolv
mil från sin hemgård. Under ett helt liv.
När järnvägen kom blev det ett ramaskri över tågens hastighet, för att inte
tala om när bilen ersatte hästen som transportmedel.
Gammfolket ruskade på sina vita huvuden och sa att det aldrig skulle gå väl.
Men vem vill vrida klockan tillbaka? Vi frågade Britt-Marie Rickardsdotter,
familjeterapeut i Lund.
– Det går självklart inte. Men folk har en fot i luften och en tråd
i örat. Det är klart att det betyder något, men vad vet jag inte, säger hon.
Hennes erfarenhet sedan tjugo år är att par kommer till henne för att
kommunikationen har brutit samman i en öken av vardagligheter, eller rena
ställningskrig.
De är olyckliga, desperata – men inte utan hopp, annars skulle de inte söka
terapi.
De yngsta är lite över tjugo år och de äldsta kring sjuttio. Medelklass med
hyfsat med pengar.
– Det har aldrig hänt att man har kontaktat mig för brist på lust.
Det handlar alltid om svårigheten att nå varandra på andra sätt.
Terapeuten konstaterar krasst att om man inte snackar med varann har man
heller inget sex.
– Män ringer när det nästan är kört. Kvinnor har lättare att sätta
ord på problemen. Män vill så gärna laga det som gått sönder, rätta till,
fixa, göra. Kvinnor vill prata om saker som hänt, gå igenom, finna
förståelse och genom det få närhet och bekräftelse.
Vanligast är att kvinnan ringer. Hon representerar båda. Hon kan säga att ja,
jag kan ha lite svårt att få med mig min man …
men vanligtvis kommer han också.
– Har man så mycket mod att man tar det här steget har man också
kommit en bit på väg. Att komma hit är att utlämna sig och sitt mest
privata.
Det är inte så enkelt som en kille sa om relationer. Det var nån gång på
70-talet. Man träffar en brud, så gängar man sig och så är det inte så
mycket mer.
Tvärtom. Det är början.
Folk förälskar sig, lever på. En dag finner man sig stirra på en vagt bekant
person bakom morgontidningen. Vad hände?
– Man tror att man känner varandra utan och innan, så väl att man
inte har något mer att säga. Kan man hitta en ny infallsvinkel får man
kanske se den andre i ett nytt ljus.
Det är det terapeutens arbete går ut på. Att tillsammans hitta nya vinklar,
rekonstruera. Vilket innebär tillit.
– När människor förstår att jag inte tänker bita dem, då kommer vi
igång. Då kommer också frågorna om lust.
De som i början talar genom terapeuten vänder sig mot och till varandra efter
en tid. Rör vid varandra, hittar skrattet.
– Att få glädjen tillbaka är ett viktigt och stort steg.
Det finns en livets vara-bäst-lista nuförtiden, säger hon. Man vill vara bäst
på allt.
– Att vara bäst partner kommer långt ner.
Terapin kan ge en ny förståelse för varandra. Processen kan vara både smärtsam
och sorglig, men innebär också nya möjligheter att ställa frågor om vad som
är viktigt.
– Vi som hade så stora planer! Handlar livet om att välja en ny
bil? Och kvinnorna gråter. För de dubbeljobbar fortfarande mest. Hur kliver
man av ett skenande tåg? Hur ska man hitta tillbaka till närhet och sanning?
Vår tid gynnar inte närhet.
Man måste jobba på relationen, som det heter. Men vad betyder det?
– Att tala med varandra, ge relationen plats och utrymme, lämna
bort barnen, göra något på tu man hand och, framförallt, sluta aldrig med
det.