Men på en nystartad utbildning för anhöriga fanns hjälpen hon behövde.
Catrin lärde känna sin man på en dejtingsajt på nätet, de träffades och blev
kära. Någon månad in i förhållandet kände hon att det var något som inte
stämde. Han satt timmar i sträck vid datorn och stängde ner chattfönstren
när hon gick förbi.
Till slut kollade hon igenom hans mobiltelefon och hittade sex-sms från andra
kvinnor. Hon konfronterade honom och fick veta att han hade sex med andra
kvinnor han träffat online.
– Han var verkligen kär i mig, ville ha familj, ville sluta. Och det gjorde
han. Men sedan började han igen, berättar Catrin.
Först köpte hon lögnerna, förklaringarna, men när de flyttade ihop och gifte
sig kunde hon inte längre se mellan fingrarna.
– Beroendet blev tydligt när min man ville sluta, men inte kunde.
Catrin var då gravid med deras första barn och visste inte hur hon skulle
hantera situationen.
– De första tankarna var: ”Är jag inte attraktiv nog?”, ”Är det för att jag är
gravid?”
Hon sökte hjälp hos socialtjänsten i hemkommunen men de hade ingen förståelse
för hennes mans missbruk.
– De sa: ”Jaja, han har ju varit ungkarl länge, det får du leva med” och ”Vi
får hoppas att han slutar när barnet kommer”.
Catrin valde att acceptera sin mans missbruk och stanna kvar under
tillfrisknandet. Den egna uppväxten med alkoholism i familjen innebar att
hon visste vad det innebär att vara anhörig till en missbrukare.
– Jag är medberoende. Jag har svårt att se mina egna gränser. Men jag älskar
också honom. Han är en fantastisk man och han var lika förtvivlad som jag
efter att ha agerat ut.
I dag försöker Catrins man komma tillrätta med sitt beroende och hon jobbar
med sitt medberoende.
– Jag måste också tillfriskna. Som medberoende måste jag lära mig att jag inte
kan kontrollera det.
Catrin kom i kontakt med anhörigutbildningen hos Kast (Köp av sexuella
tjänster) via sin man som varit där och pratat om sitt missbruk.
– Det har varit fantastiskt och en jättestor hjälp för mig att vara
tillsammans med andra anhöriga. Att få träffa människor med samma problem är
befriande. ”Aha, jag är inte helt tokig.”
Men det viktigaste tycker Catrin är att det går att få hjälp någonstans.
– Den absolut hemskaste känslan är att ingen säger: ”Ja, men det är rätt det
du känner”, att folk dömer.
För sex- och kärleksberoende finns ”Sex and love addicts anonymous”, som
arbetar efter ett tolvstegsprogram, i Malmö. För anhöriga till
sexmissbrukare finns det inget stödprogram i Skåne utöver utbildningen hos
Kast.
– Det är svårt att söka hjälp utan acceptans i samhället för att det är ett
beroende. Man kan inte prata om det på samma sätt. Folk tror att det bara är
gamla snuskgubbar som har problemet.
Att prata om sin situation har hjälpt Catrin. Hon har lärt sig att skilja
mellan sin man och hans agerande.
– Det är inte personen jag inte tycker om, det är det han gör. Det tog tid att
förstå att han inte gör det för att vara elak mot mig. Att det är ett sätt
han har hittat för att fixa något hos sig själv. Något som fungerat
ångestdämpande men som idag har blivit ångestskapande.
Hon har också varit tvungen att konfrontera sin egen ångest och sitt
medberoende.
– För oss har krisen varit en gåva. Vi kommer att jobba med det här resten av
livet. Men det innebär att vi ständigt måste utvecklas, bli djupare,
klokare. Att min man hade sex med andra kvinnor var bara det ytliga
problemet. Det djupare är den stora känslomässiga sorg som vi måste hantera
var för sig och tillsammans.
Catrin heter egentligen något annat.