Lars Plantin är doktor i socialt arbete vid Malmö Högskola med inriktning bland annat på familj och föräldraskap. Han ser att stress och höga förväntningar allt mer styr när vi skaffar barn.
Vilka
är de tydligaste fö
rändringarna hos för
stagångsföräldrar se
dan 1970-talet?
– En förändring är stress. Trots att svenska föräldrar har världens bästa förutsättningar genom våra stödsystem, som föräldraförsäkring och dagis, sticker vi ut i internationella undersökningar om stress. Man får inte ihop livspusslet. Ingen har hittat svaret på varför det är så, det borde ju vara tvärtom.
– Min idé är att det bygger på att vi lägger ribban så högt när det gäller det goda föräldraskapet. Vi ska vara så produktiva på jobbet och samtidigt hämta tidigt på dagis. Vi ska vara föräldralediga länge, och ändå göra karriär. Systemet i sig skapar en stress. I många europeiska länder finns inte den stressen och det beror på att de inte har några stödsystem som överbryggar de två sfärerna. Där måste man helt enkelt välja; skaffa barn eller skaffa sig en utbildning och ta sin in på arbetsmarknaden. I dag väljer många det sistnämnda.
– En annan förändring är att man är noga med planeringen och relationerna. Förstföderskorna har blivit mer kräsna när det gäller med vem och när det ska skaffas barn. Man ska inte bara ha utbildat sig och etablerat sig på arbetsmarknaden och skaffat bostad, utan också ha träffat rätt partner och varit ihop ett tag innan man får barn tillsammans. Flera studier pekar på att man är mycket mer planerad och noga i dag, nästan som att man headhuntar en partner som är lämplig.
Hu
r påverkas samhället
av att förstfödersk
or blir allt äldre?
– På sikt leder det till att vi inte hinner få tillräckligt många barn. Det är ett stort problem i hela Europa att det dör fler än det föds. I Italien har man varit nere i så låga tal som 1,3 barn per kvinna, i Sverige ligger vi på 1,9 och den magiska siffran för att vi ska reproducera oss är 2,1. I Tyskland införde man för tre år sedan det svenska föräldraförsäkringssystemet för att få upp barnafödandet. Hade vi inte haft invandring så hade systemet kollapsat.
Hur kan samhäl
let påverka barnaföd
andet?
– Arbetsmarknaden är nyckeln. När den darrar föds det färre barn. Även hos oss har det varit kris. På 90-talet gick siffrorna ner till 1,5 barn per kvinna. Det var första gången sedan 1800-talet som det föddes så få barn och Göran Persson [då statsminister] visade upp sig med en bebis på armen och uppmuntrade folk att skaffa fler barn. Det blev en väckarklocka om att det måste utvecklas bättre system som gör det möjligt att kombinera olika saker med barn, exempelvis studier.
Hur tror du d
et kommer att se ut
framgent?
– Jag tror inte att det ändras så väldigt mycket. Snittåldern blir varken mycket högre eller lägre. Och tvåbarnsnormen är stark hos oss.
Thomas Lindh är professor i nationalekonomi vid Linnéuniversitet i Växjö, med inriktning på befolkning och ekonomi. Han ger flera förklaringar till att vi stadigt blir äldre innan vi får barn. En är att kvinnor skaffar sig högre utbildning i mycket större utsträckning numera.
– Men där finns inte hela förklaringen. Den kraftigaste ökningen såg vi under 90-talet, då det blivit allt svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Också bostadssituationen påverkar, man skaffar inte familj så länge man bor i en andrahandsetta, till exempel. Vi vill ha det bra och stabilt innan vi bildar familj. Det är ett historiskt fenomen, en torpare eller dräng på 1800-talet till exempel väntade med att skaffa familj tills han fått tag på en bit jord och sparat ihop till ett hem. När jobb och bostad dröjer, hinner vi bli äldre innan vi skaffar barn.
På vilka sät
t påverkar åldern sa
mhället?
– Man förskjuter familjefasen längre fram i livet och det dröjer innan man blir riktigt vuxen. När man förskjuter en yrkeskarriär får det ekonomiska konsekvenser för den enskilde, en del av löneskillnaderna mellan män och kvinnor kan härledas till det. Den kraftiga ökningen av assisterad befruktning beror bland annat på att man väntar för länge innan man försöker bli gravid. Det är kostsamt både för samhället och för den enskilde. Men jag ser det inte som ett stort problem för samhällsekonomin om man har lite högre ålder på förstföderskor. Det avgörande är hur många barn man får och i Sverige ligger vi bra till, med nästan två barn per kvinna.
Vilken påverkan har
samhället, då?
– Hur föräldraförsäkringen är utformad påverkar. Vi ser just nu ett intressant fenomen, sedan slutet av 90-talet har andelen kvinnliga studenter som fått barn ökat kraftigt. Det har en del med föräldraförsäkringen att göra. För att få föräldrapenning måste man kvalificera sig på arbetsmarknaden. Det finns de som inte vill vänta med barn tills de först gått en högre utbildning och sedan etablerat sig på arbetsmarknaden. Istället verkar fler välja att jobba ett år för att kvalificera sig för föräldrapenningen och plugga efter det. Under eller före studietiden skaffar man barn.